Mötet med soc

Mitt 400:e inlägg.
Jag har haft fullt upp hela dagen och jag har fortfarande egentligen inte tid för o sitta här o blogga. Men känns som att jag måste uppdatera.
De började med att vi åkte till BVC vägde o mätte lillan. Hon har inte gått upp så mycket som vi trodde. Hon väger endast 8760 g o är 69 cm lång. Lill snuttan. De går så fort. Hon gjorde även en 8 månaders kontroll. Kollade om lillan var skelögd, hörseln behövdes inte kollas då de gör de på bb. Självklart var allting bra! Lillan är ju frisk på alla sett!

Efter de gick vi hela vägen upp till soc. Ungefär 40 min gång promenad skulle jag tro. Åt på subway innan vi tog oss upp till våra handläggare. Det var bara ena av vår handläggare på vuxenenheten som var med och sedan från familjeenheten. Vi fick berätta vad som hade hänt i fredags med försörningsstöd. Och båda tyckte det lät fel så de skulle även försöka få tag på henne även meddela att hon inte ska kontakta oss igen. Vi vill inte prata med henne alls. De skulle försöka boka ett möte och även att hennes chef ska vara med. Men henne har ju jag redan försökt kontakta utan resultat. Sen prata vi om framtidsplaner. Nu när M bor hemma vad som skulle hända om han tog ett återfall m.m. Även vad han ska få hjälp med och vart han ska lämna UP. Jag berätta om min anhörig behandling som börjar i maj även att jag har börjat gått på Co-anon. Båda två blev jätte imponerade över att M har planerat så mycket själv om framtiden. De tyckte att han var jätte duktig som kommit så långt på så kort tid. Om jag ska vara ärlig tyckte både jag o M att vår handläggare på familjeenheten var lite av en surkärring men efter månaderna har gått har vi bara tyckt mer o mer om henne. Nu i allafall skulle våra handläggare ta tag i den där subban på familjeenheten och hjälpa oss med hela den biten och de tackar vi otroligt mycket för!

I kväll är det möte med Co-anon, som vanligt känner jag mig lite skeptisk. Ska jag verkligen gå? Behöver jag de här nu? Jag vet att svaret är Ja men jag försöker tänka på massa undanflykter! Jag orkar inte. Det känns jobbigt o åka dit när man inte känner någon sen sitta o prata om de som sitter djupast. Jag vet att de är min sociala fobi som jag får ibland, jag vet att de är den som spökar och får mig känna så här.