Ruttnat

Idag var jag o hämta Metallica biljetter! Woho! I sommar bli de en miniweekend till Göteborg för mig o en av mina bästa vänner! Kommer bli helt galet! Så sjukt glad!


Efter de åkte jag o lillan till mamma o åt middag och bara umgicks. På vägen hem frågade mamma om jag pratat något med M. Jag har aldrig varit riktigt ärlig mot min mamma om honom. Det tog nästan 2 år innan jag erkände för henne att han var missbrukare. Hon vet lite om vad som har hänt i vårat förhållande men långt från allt. De mesta är väl att man känner skam. Jag skäms för honom. Jag skämdes för att jag hade valt att få barn med han. De hon vet i dagsläget är väl att han kommit ut från fängelset punkt. Inte mycke mer. När mamma körde hem oss idag så berättade jag att han hade varit hos oss väldigt mycket förra veckan och att jag troligtvis vilseledde honom i att jag ville ha ett förhållande och lite av de som hände för en vecka sen.


M hade inte ringt eller hört av sig på hela helgen. Jag ringde honom. Jag vet vad han gör. Jag kände de på mig redan innan jag ringde. Han säger att han inte har gjort något. MEN.... Bortförklaringar som att han varit dålig o har haft mycke att göra? De är därför han inte hört av sig... För mig är de rent av bullshit..


Keep my head high and keep standing tall... Im better then this bullshit!

grubbel, grubbel

Fan vad less jag blir! Hade skrivit ett jätte långt inlägg sen bara försvann hela skiten för mitt internet fuckade sig!

Blir en kortare version nu.

Allt har väl inte blivit som planerat.
Förra helgen var jag o M barnlediga så vi drog på en kryssning. Inget speciellt hände mer än att jag insåg att de här var inte de jag ville. M hade så gott som flyttat hem till mig. Utan jobb, utan bostad och fullständigt beroende av mig. Jag fick panik och insåg att de är inte de här jag vill! Jag vill inte ha ett förhållande, jag vill inte känna mig kvävd, att någon är beroende av mig. Jag bad honom att flytta vilket han gjorde i söndags. Som tur är så åkte han hem till sin mamma och enligt honom har han inte tagit ett återfall.

Jag måste i första hand se till att jag mår bra för om jag mår bra mår lillan bra. Jag känner mig jätte dum att jag vilseledde honom. Min reaktion kanske var ett försvarsmekanism att puscha bort honom då han kom för nära. Jag vet inte. De enda jag känner är att jag vill vara ensam. Jag är inte redo att gå tillbaka till de han och jag en gång hade.

Tack alla läsare för era stöd!
Och till alla som sitter där jag en gång satt: ta steg för steg och dag för dag. Planera inte framåt utan se till att ni själva mår bra! När jag började blogga för 2-3 år sedan bokstavligt krigade jag för att M skulle bli drogfri och att vi skulle bli en lycklig små barnsfamilj men nu när jag har chansen att få de vet jag inte ens om de är de jag vill. Jag vet inte helt ärligt om jag kan gå tillbaka till de där.

Lycklig

Igår kväll ringde M och var på väg till hans boende i fruängen. Jag frågade om han ville komma hit och de gjorde han. Han sov här och han är även kvar idag.

I nuläget känns allt jätte bra! Jag har honom här och jag älskar honom. Jag har sagt vad jag vill och vad jag hoppas och han känner samma sak.

Imorse träffade lillan M för första gången sedan augusti! Jag har aldrig sett henne så lycklig! Hon såg direkt att de var pappa och hoppade upp i sängen! Jag är lycklig, M är lycklig och framför allt är lillan lycklig! Hon har fått sin pappa och på dagis imorse förklarade hon stolt att de var hennes pappa.

Han är ute från fängelset och han är här!

Oron lämnar vi till framtiden och tänker i dagsläget. M verkar vara riktigt motiverad och veta vad han vill. Så länge han är drogfri och träffas lillan regelbundet är jag nöjd! '

Jag är lycklig!! Vi är lyckliga!!

söndag 13 mars

Enligt M's brev skulle han vara ute 4e eller 11e mars. Var lite otydligt att läsa. Mina misstankar är att han inte har kommit ut än. Hans mobil är avstängd och jag tror faktiskt att han skulle höra av sig till mig, direkt. Att jag skulle vara en av dom han först skulle ringa till när han kommer ut. Jag är bara less att man har gått hela veckan och framför allt hela fredagen och tänkt på honom vad han gör och var han är. Jag var jätte rädd att jag skulle hänga upp hela min helg på att vänta på honom. Jag har gjort de så många gånger förr. Den här helgen har jag i allafall gjort mitt. Jag är riktigt förskyld så planen var att bara ta de lugnt i helgen så jag har ändå inte hängt upp mig på honom.

Igår var jag o lillan ute och gick. Vi var ute över 2 timmar och gick runt hela långholmen och fram och tillbaka hem. Riktigt mysigt. Var sånt fint höstväder.

Men idag. Jag är förskyld, trött, de är molnigt. Vi blir bara hemma. Lillan står och dansar. Hon har själv satt på sig strumpbyxor och en fin klänning. Hon har blivit så stor! När jag börja blogga var hon ett spädbarn! Hon var knappt 1 månad då, nu är hon 2,5 år!


Vikkan jag saknar dig som fan också!! Visste inte vart jag skulle börja om allt som hänt när du ringde men de är bra att du följer bloggen då vet du ju var jag ligger på den här delen av mitt liv!

M's släkt på besök

Jag har inte haft tid eller ork att skriva på ett tag.

Förra söndagen kom M's två systrar hit med familj, barn/mamma och M's farfar och styvpappa hit på besök. De var jätte kul att se alla igen och lillan tyckte de var jätte kul. När dom var här tänkte man inte så mycket på allt som hänt med M. Men hans pappas gamla fru frågade mycket och ville prata. De var först när dom gick som de kändes. Verkligheten slår tillbaka på något sätt. Tårarna börja rinna och smärtan inom mig högg rakt in i hjärtat. De gör ont! De var inte meningen att de skulle bli så här.

Jag fick brev av M i veckan från fängelset. Han saknar lillan jätte mycket och skriver att de finns mycke "dåliga" typer. Jag hoppas bara han inte har skapat nya kontakter där inne. Han skrev också att han hade jobb när han kommer ut. Vilket är hur bra som helst. Han kommer i allafall ut snart! Den 11e mars..

Nu ska jag rå om mig själv innan jag ska hämta lillan och skjutsa henne till mamma. Jag ska få vara barnledig i helgen! =)