I morgon ska M ha sin rättegång.
En del av mig vill ringa hans advokat och fråga vilken tid.
Vill jag ens åka dit? Vill jag veta? Är de onödigt vetande?
Fan.. jag hatar mig själv för att jag fortfarande bryr mig. En del av mig tror att jag fortfarande "kan ta hand om honom" - MEDBEROENDE!
Jag ska släppa taget, jag har släppt taget. Men jag bryr mig. Vi har barn ihop. Det är lillans pappa. Jag vill och önskar verkligen att hon ska få växa upp och ha sin pappa. Jag önskar med hela mitt hjärta att den här gången ska han få sin väckarklocka och vilja komma bort från den där skiten! Drogerna har gjort att han har förlorat 2 år av hans dottersliv eller egentligen 2,5 år! Sedan hon föddes! Det är läskigt hur ett ämne kan förstöra en människa så mycket! Hur ett vitt äckligt pulver kan få en människa förlora vetandet om vad som är viktigt i livet! Hur de kan ta över ens egen vilja! Ord kan inte beskriva hur mycket jag hatar hans missbruk eller hans beroende. Det är en skillnad mellan missbruk och beroende. M är beroende, han kan inte komma därifrån.
Tankarna om vi ska åka och hälsa på honom i fängelset snurrar runt i mitt huvud. Ska jag ens låta lillan få gå igenom de? Hon kommer säkert inte komma ihåg men hon kommer knappt ihåg hennes pappa nu! Varför ska jag då åka dit med henne så hon börjar tänka på honom igen!
Jag är stark och jag vet att jag kommer att göra de rätta. De är bara så jobbigt att ha en klump i magen och alla tankar om honom..
Visar inlägg med etikett Kampen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kampen. Visa alla inlägg
03 februari 2011
15 september 2010
Spöken finns alltid
Sakar och ting har varit allt från riktigt bra till riktigt dåligt.
M försvann några månader o man hörde inte av honom. Han kom och gick lite som han ville. Sen skötte han sig o fanns med i bilden. Som läget är nu så har jag bett honom att inte höra av sig. Jag släppte in honom i våra liv ännu en gång och såg vad det gjorde mot vår dotter.
Han skötte sig då och blev dömd till kontraktsvård. Vi träffades från 2-3 gånger i veckan o pratade i telefon nästan varje dag. Lillan blev van att ha pappa där. Hon är ändå 2 år nu. Hon vet vem som är pappa och frågar hela tiden efter honom. Den 22/8 blev han utskriven från behandlingshemmet pga att han tagit amfetamin. Vilket jag till o med drömde om samma helg! Jag kände de på mig. Och nu när han är ute och snurrar o knarkar får jag ännu en gång sopa upp efter honom! Skillnaden nu är att jag har en dotter som vaknar mitt i nätterna och skriker efter pappa, som frågar efter honom på dagarna och när telefonen ringer. Jag hoppas verkligen han förstår vad han gör mot henne! Hon kommer alltid att älska honom villkorslöst!
I helgen pratade jag o M i telefon. Jag bad honom att inte höra av sig innan han varit ren i 6 månader. De kanske är att ta i men han kan inte finnas med i bilden innan han varit ren ett tag! Jag kan inte göra så mot lillan! De är bättre att han inte finns i hennes tankar än att hon förstår att pappa inte kommer när hon ropar. Lillan brukar gå runt o säga "pappa jobbar" o jag är trött på att ljuga för henne. Jag vill inte ens höra henne säga pappa mer. Mitt hjärta blöder att han valt droger framför henne o de enda hon vill är att ha páppa där!
Angående lillans farmor tänker jag inte ens skriva något då de finns stor chans att hon läser men lillan kommer få ta del i hela den historien när hon blir stor nog. Det är bara väldigt infekterat. Men de är så sjukt skönt att farmor är ingen lillan någonsin frågat om. Jag tror inte hon ens vet att hon har någon då man aldrig nämnt de.. Hon har ju ändå 4 morföräldrar så min farsa o hans fru blir väl mer som farfar & farmor.
Mitt liv som ensamstående fungerar hur bra som helst! Jag är så glad att jag kunnat lämna mitt medberoende och de livet jag levde bakom mig. De är bara jobbigt att de dyker upp som ett spöke då och då. Men de kommer de alltid att göra då jag har barn med en missbrukare. De är bara jobbigt då man får sms som "jag klarar inte de här utan er". Nehe, jag låg fortfarande på BB med vår nyfödda dotter då du drog ut o mötte "moa". Jag blir så trött på sånt! Försök inte ens att få mig att få dåligt samvete för att jag inte finns med nu! Lillan kommer i första hand om nu måste jag skydda henne från att bli sårad o märka av att pappa sviker.
Jag vågar faktiskt inte skriva hur ärligt som helst i bloggen längre. Fast den är anonym så finns det några som vet vem jag är o kommer att använda de jag skriver emot mig. Vårdnads tvisten är avklarad o jag fick en räkning på 9000 kr de tackar jag för!
Nu måste jag lägga mig, jobbet hela veckan o massa o stå i. Ska försöka uppdatera mera men de kommer de bara handla om spöket dom dyker upp då o då när de passar honom..
M försvann några månader o man hörde inte av honom. Han kom och gick lite som han ville. Sen skötte han sig o fanns med i bilden. Som läget är nu så har jag bett honom att inte höra av sig. Jag släppte in honom i våra liv ännu en gång och såg vad det gjorde mot vår dotter.
Han skötte sig då och blev dömd till kontraktsvård. Vi träffades från 2-3 gånger i veckan o pratade i telefon nästan varje dag. Lillan blev van att ha pappa där. Hon är ändå 2 år nu. Hon vet vem som är pappa och frågar hela tiden efter honom. Den 22/8 blev han utskriven från behandlingshemmet pga att han tagit amfetamin. Vilket jag till o med drömde om samma helg! Jag kände de på mig. Och nu när han är ute och snurrar o knarkar får jag ännu en gång sopa upp efter honom! Skillnaden nu är att jag har en dotter som vaknar mitt i nätterna och skriker efter pappa, som frågar efter honom på dagarna och när telefonen ringer. Jag hoppas verkligen han förstår vad han gör mot henne! Hon kommer alltid att älska honom villkorslöst!
I helgen pratade jag o M i telefon. Jag bad honom att inte höra av sig innan han varit ren i 6 månader. De kanske är att ta i men han kan inte finnas med i bilden innan han varit ren ett tag! Jag kan inte göra så mot lillan! De är bättre att han inte finns i hennes tankar än att hon förstår att pappa inte kommer när hon ropar. Lillan brukar gå runt o säga "pappa jobbar" o jag är trött på att ljuga för henne. Jag vill inte ens höra henne säga pappa mer. Mitt hjärta blöder att han valt droger framför henne o de enda hon vill är att ha páppa där!
Angående lillans farmor tänker jag inte ens skriva något då de finns stor chans att hon läser men lillan kommer få ta del i hela den historien när hon blir stor nog. Det är bara väldigt infekterat. Men de är så sjukt skönt att farmor är ingen lillan någonsin frågat om. Jag tror inte hon ens vet att hon har någon då man aldrig nämnt de.. Hon har ju ändå 4 morföräldrar så min farsa o hans fru blir väl mer som farfar & farmor.
Mitt liv som ensamstående fungerar hur bra som helst! Jag är så glad att jag kunnat lämna mitt medberoende och de livet jag levde bakom mig. De är bara jobbigt att de dyker upp som ett spöke då och då. Men de kommer de alltid att göra då jag har barn med en missbrukare. De är bara jobbigt då man får sms som "jag klarar inte de här utan er". Nehe, jag låg fortfarande på BB med vår nyfödda dotter då du drog ut o mötte "moa". Jag blir så trött på sånt! Försök inte ens att få mig att få dåligt samvete för att jag inte finns med nu! Lillan kommer i första hand om nu måste jag skydda henne från att bli sårad o märka av att pappa sviker.
Jag vågar faktiskt inte skriva hur ärligt som helst i bloggen längre. Fast den är anonym så finns det några som vet vem jag är o kommer att använda de jag skriver emot mig. Vårdnads tvisten är avklarad o jag fick en räkning på 9000 kr de tackar jag för!
Nu måste jag lägga mig, jobbet hela veckan o massa o stå i. Ska försöka uppdatera mera men de kommer de bara handla om spöket dom dyker upp då o då när de passar honom..
13 augusti 2009
Uppdatering
Jag har varit riktigt dålig på och skriva.
Anledningen är enkel; jag har inte så mycket mer och skriva om. Som sagt handlar bloggen om mitt medberoende och mitt liv som anhörig till en missbrukare. M är fortfarande ren. Han är jätte duktig och klarar sig jätte bra. Hans medicinering funkar bättre. Han tar nu ritalin och har fått sömntabletter med inga biverkningar!
Jag trodde faktiskt att de inte var så många som fortfarande läste min blogg men jag har läst massa kommentarer och ser att ni undrar hur allting går.
Vi är fortfarande tillsammans, självklart har vi våra ner gångar precis som alla andra par. Men vi kämpar på så gott vi kan. Man kan säga att M är frisk från sitt beroende. Om jag är frisk tänker jag inte ljuga och säga ja. Självklart har jag börja kollat hans telefon igen. Misstankar kommer och smyger sig in i huvudet och tilliten är liten. Han har svikit mig angående hans kompis G som jag skrivit om tidigare som satt inne och jag fruktade för dagen han skulle komma ut. Min fruktan blev sann och mitt 6e sinne hade rätt för 100e gången kan man väl säga.
Jag önskar att jag kunde skriva att allt är frid och fröjd och vi lever lyckliga. Lite så är de väl men ändå inte. M har tagit ett återfall, han rökte hasch. Vilket jag fick reda på veckor senare! Socialen visste om men informerade inte mig!! Vilket är ett stort tjänstefel då de finns ett barn i hemmet! Plus att de sa till M att de inte testar thc på hans pissprover vilket fick honom se att de var frittfram o röka på. Säga vad man vill, jag kanske är dum i huvudet o tog tillbaka honom då jag så starkt sagt att om han gör något igen är de över. Men man håller ju aldrig vad man säger som anhörig. Jag kan i allafall säga en sak: Jag hittade faktiskt en lägenhet till honom den gången som han skulle flytta till. Så jag tog i allafall tag i saker den gången o inte bara sa "du ska ut!"
Mycket handlar om lillan nu. Hon är i fokus och hon är tar all min tid. Så de är mest därför jag inte bloggar mer. Jag ska försöka skriva i mellan åt. Jag hoppas att jag ger er andra därute som lever i samma misär hopp om att kunna få ett normalt familjliv trots denna sjukdom. För de går! Jag är ett levande exempel!
Anledningen är enkel; jag har inte så mycket mer och skriva om. Som sagt handlar bloggen om mitt medberoende och mitt liv som anhörig till en missbrukare. M är fortfarande ren. Han är jätte duktig och klarar sig jätte bra. Hans medicinering funkar bättre. Han tar nu ritalin och har fått sömntabletter med inga biverkningar!
Jag trodde faktiskt att de inte var så många som fortfarande läste min blogg men jag har läst massa kommentarer och ser att ni undrar hur allting går.
Vi är fortfarande tillsammans, självklart har vi våra ner gångar precis som alla andra par. Men vi kämpar på så gott vi kan. Man kan säga att M är frisk från sitt beroende. Om jag är frisk tänker jag inte ljuga och säga ja. Självklart har jag börja kollat hans telefon igen. Misstankar kommer och smyger sig in i huvudet och tilliten är liten. Han har svikit mig angående hans kompis G som jag skrivit om tidigare som satt inne och jag fruktade för dagen han skulle komma ut. Min fruktan blev sann och mitt 6e sinne hade rätt för 100e gången kan man väl säga.
Jag önskar att jag kunde skriva att allt är frid och fröjd och vi lever lyckliga. Lite så är de väl men ändå inte. M har tagit ett återfall, han rökte hasch. Vilket jag fick reda på veckor senare! Socialen visste om men informerade inte mig!! Vilket är ett stort tjänstefel då de finns ett barn i hemmet! Plus att de sa till M att de inte testar thc på hans pissprover vilket fick honom se att de var frittfram o röka på. Säga vad man vill, jag kanske är dum i huvudet o tog tillbaka honom då jag så starkt sagt att om han gör något igen är de över. Men man håller ju aldrig vad man säger som anhörig. Jag kan i allafall säga en sak: Jag hittade faktiskt en lägenhet till honom den gången som han skulle flytta till. Så jag tog i allafall tag i saker den gången o inte bara sa "du ska ut!"
Mycket handlar om lillan nu. Hon är i fokus och hon är tar all min tid. Så de är mest därför jag inte bloggar mer. Jag ska försöka skriva i mellan åt. Jag hoppas att jag ger er andra därute som lever i samma misär hopp om att kunna få ett normalt familjliv trots denna sjukdom. För de går! Jag är ett levande exempel!
24 maj 2009
Ursäkten
Just ja, ska inte glömma! Igår när jag skrev inlägget "En ursäkt" visade jag självklart M den. Jag märkte på honom att han ville be om ursäkt då men att de skulle bli framtvingad och så ska de ju inte vara. Men i dag efter att jag hade lagat mat kom han och kramade mig och bad om förlåtelse för allt dumt han har gjort. Ni kanske tycker att de är en skit sak men för mig är de inte de. För mig betydde den där ursäkten allt. Jag vet att han är ledsen för allt han har gjort och han har visat de i handlingar men den muntliga delen gjorde den fullständig.
En ursäkt
Jag o M har pratat om allt från himmel till jord om allt som har hänt.
Vi har pratat om alla gamla kompisar och alla gamla händelser från att vi träffades tills där vi är nu. Vi har pratat om Mr.X, som vi kan kalla honom, hans kompis som sitter inne och kommer ut nu när som helst. Jag tycker väldigt bra om honom men med honom kommer det dåliga saker som kompisar till där han bor. Vi har pratat om när M var borta och lämnade mig o lillan själv, när han försvann en hel vecka utan att höra av sig och inte ens tänkte på och ta upp telefonen och ringa och fråga hur hans dotter mår. Jag har frågat honom massa gånger nu om han ens tänkt på hur jag har haft de. Hur jag har mått när han försvunnit. Om han har förstått hur jag tänkt. Min rädsla att antingen ringa polisen eller akuten för att se om han är där. Men han fattar fortfarande inte! För någon dag sen läste jag ett inlägg jag skrev alldeles i början av bloggen där jag skrev: "Jag längtar tills den dagen han förstår hur jag mår och allt han fått mig gått igenom." Men den dagen är fortfarande inte här. Han bortförklarar sig mer än säger att han nu tänker på hur jag hade de! Han förstår fortfarande inte! Jag säger att jag vill ha en ursäkt för allt han har låtit mig gå igenom men ändå får jag ingen! Han säger att han har sagt de men ärligt talat jag har aldrig hört: "Jag är ledsen att jag försvann en kväll, helg eller natt och inte hörde av mig och sket i och svara i telefonen", "Jag är ledsen för alla lögner jag har sagt till dig" och "Jag är ledsen för att jag har sårat dig så mycket".
Han säger att han han har visat att han är ledsen och att han har sagt att han är glad att jag har kämpat för oss. Men de är inte samma sak! Jag vet att en ursäkt inte kommer gott göra allt han har gjort men de skulle kännas bra om han kunde känna efter hur jag har haft de. Jag kanske är självisk men vaddå? Jag har gått igenom ett helvete och är det så mycket begärt att få en muntlig ursäkt? Jag vet att han ångrar sig och önskar att han aldrig skulle ha gjort de han gjorde men jag vill ändå höra "Jag är ledsen..!" Jag behöver höra de!
Vi har pratat om alla gamla kompisar och alla gamla händelser från att vi träffades tills där vi är nu. Vi har pratat om Mr.X, som vi kan kalla honom, hans kompis som sitter inne och kommer ut nu när som helst. Jag tycker väldigt bra om honom men med honom kommer det dåliga saker som kompisar till där han bor. Vi har pratat om när M var borta och lämnade mig o lillan själv, när han försvann en hel vecka utan att höra av sig och inte ens tänkte på och ta upp telefonen och ringa och fråga hur hans dotter mår. Jag har frågat honom massa gånger nu om han ens tänkt på hur jag har haft de. Hur jag har mått när han försvunnit. Om han har förstått hur jag tänkt. Min rädsla att antingen ringa polisen eller akuten för att se om han är där. Men han fattar fortfarande inte! För någon dag sen läste jag ett inlägg jag skrev alldeles i början av bloggen där jag skrev: "Jag längtar tills den dagen han förstår hur jag mår och allt han fått mig gått igenom." Men den dagen är fortfarande inte här. Han bortförklarar sig mer än säger att han nu tänker på hur jag hade de! Han förstår fortfarande inte! Jag säger att jag vill ha en ursäkt för allt han har låtit mig gå igenom men ändå får jag ingen! Han säger att han har sagt de men ärligt talat jag har aldrig hört: "Jag är ledsen att jag försvann en kväll, helg eller natt och inte hörde av mig och sket i och svara i telefonen", "Jag är ledsen för alla lögner jag har sagt till dig" och "Jag är ledsen för att jag har sårat dig så mycket".
Han säger att han han har visat att han är ledsen och att han har sagt att han är glad att jag har kämpat för oss. Men de är inte samma sak! Jag vet att en ursäkt inte kommer gott göra allt han har gjort men de skulle kännas bra om han kunde känna efter hur jag har haft de. Jag kanske är självisk men vaddå? Jag har gått igenom ett helvete och är det så mycket begärt att få en muntlig ursäkt? Jag vet att han ångrar sig och önskar att han aldrig skulle ha gjort de han gjorde men jag vill ändå höra "Jag är ledsen..!" Jag behöver höra de!
16 maj 2009
Anhörig utbildning
Idag hade jag min första dag på anhörig utbildningen. Detta var något jag flera månader sedan bokade.
Vi var 9 st och sedan 2 ledare, eller vad man ska kalla dom.
Utbildningen är till anhöriga, både drogmissbruk och alkoholmissbruk. Majoriteten var maka/make till alkoholister. Det fanns en mamma som hade ett barn som höll på med droger. Jag har alltid trott att alkohol och drog missbruk har gjort oss anhöriga lika sjuka i vårt medberoende. Men efter idag kan jag klart säga att det absolut inte är så! Efter vad jag vet hur jag har beteet mig och lyssnat på Co-anon på hur dom anhöriga har betett sig så är det så mycket värre än vad anhöriga till alkoholmissbrukare.
Jag som medberoende och anhörig till en drogmissbrukare har gjort/fått alla symptom som finns under rubriken medberoende. Jag har blivit som psykotisk och helt personlighets förändrad. Som jag många gånger har skrivit om förut så är kontroll behovet värst, kolla mobilen, kolla fickorna, kolla strumporna, väskor, plånbok, lukta, leta i askoppen ute efter jointfimpar. Man vet exakt hur lång tid de tar och gå ner till affären och handla mjölk. Om det tar 2 minuter längre kommer tankar om att han inte gick till affären utan mötte istället upp en kompis och är helt påtänd i en bil här utanför! Man vet exakt på minuten hur lång tid de tar att åka från Sollentuna, Tumba, Söder till Kungsholmen, när sista bussen går, tunnelbanans tider. När telefonen är avstängd så är han i häktet eller ligger på akuten knivskuren efter en dålig affär. Sånna här tankar har inte alkohol anhöriga. Eller har jag fel?
Misstolka mig inte nu, det är klart det finns en likhet. Men jag tror att vi som anhöriga till drogmissbrukare går igenom ännu värre saker och att vi får de värsta symptomen medans anhöriga till alkoholister får mildare symptom.
De värsta jag någonsin har gjort under M's missbruk var den dagen jag slog honom. Fast jag slog inte han, jag slog missbrukaren! De här är någonting jag egentligen inte vill skriva. Men jag tycker de ändå är viktigt att ni som läser och kanske lever i ett det värsta stadiet nu vet att ni är inte ensamma!
Dagen jag slog M: På fredagen skulle han åka till en arbetskamrat på söder och hämta pengar som han var skyldig. Han sa att det skulle ta 20 min. Jag smsa självklart efter 20 min, fick svaret "kommer senare", jag ringde 10 min efter de och fick svaret att de kommer dröja ännu längre. Sedan slutade M svara i mobilen. Jag fick inte tag på honom resten av kvällen/natten, lördagen o på söndag kväll fick jag tag på honom och han sa att han skulle komma hem. Vilket han inte gjorde. På måndags morgon ringde han och sa att nu sitter han i bilen på väg hem. Timmarna gick och han dök inte upp. Kvällen kom och M kom äntligen hem. Helt veck. Bilen hade pajjat och en kompis hade hämtat honom o kört hem honom. De blev världens bråk och hans kompis kom upp till lägenheten då han hade suttit i bilen utanför då han visste att jag inte skulle låta honom stanna. Vi bestämde oss för att köra M till st:göran, drogakuten, eller vad de nu är. M blir skit förbannad och drar ut på hela skiten så han ställer sig i duschen och sveper en kvarting. Och då hade han även gått på xanor hela helgen. Xanor är livsfarligt och blanda med alkohol, hjärtat och andingen upphör!! M deckar ihop i hallen. Han andas tungt och knappt. Jag får panik. Hans kompis ringer 112 och de skickar en ambulans. Jag ska även skriva att jag var gravid i detta skede, 5 månaden tror jag de var! Jag blir i allafall skit förbannad på M. Skammen att grannarna skulle se honom helt veck gjorde att jag fick total panik. Jag var så förbannad och rädd när han deckade ihop och skulle sluta andas att jag gav honom en örfil, en riktigt hård också.
Jag vet att de var fel men någonstans så känns det inte som att de var så farligt. Våld är ett av symptomen man utvecklar som medberoende. Jag var gravid, helt förstörd och full med skräck.
En sån här händelse tror inte jag att anhöriga till alkoholister upplever på samma grad. Visst händer de att de kommer hem stupfulla och deckar. Men de M gjorde denna gång klassas som självmordsförsök, fast de inte var de han försökte. Att en drogmissbrukare försvinner i dagar utan att höra av sig, stänga av mobilen är så vanligt, de händer hela tiden! Och tankarna en medberoende får då är att "Nu är han död" eller "Nu har polisen tagit honom". Som drogmissbrukare blir man också kriminell. En nackdel som inte alkoholister har.
Iallafall tror jag utbildningen kommer ge mig mycket mer. Det är bara läskigt och se hur sjuk man en gång har varit i någon annans beroende. Att hans missbruk har förstört mig så otroligt mycket.
Vi var 9 st och sedan 2 ledare, eller vad man ska kalla dom.
Utbildningen är till anhöriga, både drogmissbruk och alkoholmissbruk. Majoriteten var maka/make till alkoholister. Det fanns en mamma som hade ett barn som höll på med droger. Jag har alltid trott att alkohol och drog missbruk har gjort oss anhöriga lika sjuka i vårt medberoende. Men efter idag kan jag klart säga att det absolut inte är så! Efter vad jag vet hur jag har beteet mig och lyssnat på Co-anon på hur dom anhöriga har betett sig så är det så mycket värre än vad anhöriga till alkoholmissbrukare.
Jag som medberoende och anhörig till en drogmissbrukare har gjort/fått alla symptom som finns under rubriken medberoende. Jag har blivit som psykotisk och helt personlighets förändrad. Som jag många gånger har skrivit om förut så är kontroll behovet värst, kolla mobilen, kolla fickorna, kolla strumporna, väskor, plånbok, lukta, leta i askoppen ute efter jointfimpar. Man vet exakt hur lång tid de tar och gå ner till affären och handla mjölk. Om det tar 2 minuter längre kommer tankar om att han inte gick till affären utan mötte istället upp en kompis och är helt påtänd i en bil här utanför! Man vet exakt på minuten hur lång tid de tar att åka från Sollentuna, Tumba, Söder till Kungsholmen, när sista bussen går, tunnelbanans tider. När telefonen är avstängd så är han i häktet eller ligger på akuten knivskuren efter en dålig affär. Sånna här tankar har inte alkohol anhöriga. Eller har jag fel?
Misstolka mig inte nu, det är klart det finns en likhet. Men jag tror att vi som anhöriga till drogmissbrukare går igenom ännu värre saker och att vi får de värsta symptomen medans anhöriga till alkoholister får mildare symptom.
De värsta jag någonsin har gjort under M's missbruk var den dagen jag slog honom. Fast jag slog inte han, jag slog missbrukaren! De här är någonting jag egentligen inte vill skriva. Men jag tycker de ändå är viktigt att ni som läser och kanske lever i ett det värsta stadiet nu vet att ni är inte ensamma!
Dagen jag slog M: På fredagen skulle han åka till en arbetskamrat på söder och hämta pengar som han var skyldig. Han sa att det skulle ta 20 min. Jag smsa självklart efter 20 min, fick svaret "kommer senare", jag ringde 10 min efter de och fick svaret att de kommer dröja ännu längre. Sedan slutade M svara i mobilen. Jag fick inte tag på honom resten av kvällen/natten, lördagen o på söndag kväll fick jag tag på honom och han sa att han skulle komma hem. Vilket han inte gjorde. På måndags morgon ringde han och sa att nu sitter han i bilen på väg hem. Timmarna gick och han dök inte upp. Kvällen kom och M kom äntligen hem. Helt veck. Bilen hade pajjat och en kompis hade hämtat honom o kört hem honom. De blev världens bråk och hans kompis kom upp till lägenheten då han hade suttit i bilen utanför då han visste att jag inte skulle låta honom stanna. Vi bestämde oss för att köra M till st:göran, drogakuten, eller vad de nu är. M blir skit förbannad och drar ut på hela skiten så han ställer sig i duschen och sveper en kvarting. Och då hade han även gått på xanor hela helgen. Xanor är livsfarligt och blanda med alkohol, hjärtat och andingen upphör!! M deckar ihop i hallen. Han andas tungt och knappt. Jag får panik. Hans kompis ringer 112 och de skickar en ambulans. Jag ska även skriva att jag var gravid i detta skede, 5 månaden tror jag de var! Jag blir i allafall skit förbannad på M. Skammen att grannarna skulle se honom helt veck gjorde att jag fick total panik. Jag var så förbannad och rädd när han deckade ihop och skulle sluta andas att jag gav honom en örfil, en riktigt hård också.
Jag vet att de var fel men någonstans så känns det inte som att de var så farligt. Våld är ett av symptomen man utvecklar som medberoende. Jag var gravid, helt förstörd och full med skräck.
En sån här händelse tror inte jag att anhöriga till alkoholister upplever på samma grad. Visst händer de att de kommer hem stupfulla och deckar. Men de M gjorde denna gång klassas som självmordsförsök, fast de inte var de han försökte. Att en drogmissbrukare försvinner i dagar utan att höra av sig, stänga av mobilen är så vanligt, de händer hela tiden! Och tankarna en medberoende får då är att "Nu är han död" eller "Nu har polisen tagit honom". Som drogmissbrukare blir man också kriminell. En nackdel som inte alkoholister har.
Iallafall tror jag utbildningen kommer ge mig mycket mer. Det är bara läskigt och se hur sjuk man en gång har varit i någon annans beroende. Att hans missbruk har förstört mig så otroligt mycket.
11 maj 2009
Rättegång
I morse hade M rättegång. Detta var den som skulle inbakas med den som var i norrland men inte gjorde de. M blev då dömd till skyddstillsyn. Och idag sa hans advokat att det var bra att de inte bakades in för då skulle de aldrig ha blivit skyddstillssyn utan fängelse 6 månader!!
Så istället för att skälla på poliserna i sthlm som jag gjorde för några månader sen så tackar jag nu dom!!
M's dom idag blev skyddstillsyn 1,5 år till! Vilket bara är bra!
M ville inte ha med oss på rättegången, vilket jag får acceptera. Men jag ville verkligen vara där! Men som medberoende måste man kunna släppa taget. De där är hans misstag och de är saker han ska kunna ta sig ur själv. Jag behöver inte lägga mig i längre som jag gjorde hela tiden förut! Då var hans huvudvärk min huvudvärk. Jag mådde mer dåligt för att som hände honom än vad han gjorde själv! Jag blev till o med sjukskriven för att det var för mycke saker som hände honom.
Så istället för att skälla på poliserna i sthlm som jag gjorde för några månader sen så tackar jag nu dom!!
M's dom idag blev skyddstillsyn 1,5 år till! Vilket bara är bra!
M ville inte ha med oss på rättegången, vilket jag får acceptera. Men jag ville verkligen vara där! Men som medberoende måste man kunna släppa taget. De där är hans misstag och de är saker han ska kunna ta sig ur själv. Jag behöver inte lägga mig i längre som jag gjorde hela tiden förut! Då var hans huvudvärk min huvudvärk. Jag mådde mer dåligt för att som hände honom än vad han gjorde själv! Jag blev till o med sjukskriven för att det var för mycke saker som hände honom.
22 april 2009
Ultimatum
Som jag skrev i inlägget innan har M's mamma varit här.
Jag har länge haft 2 saker att diskutera med henne angående M's tillfrisknande. Nu låter det som att jag har något o bråka om men så är inte fallet! Jag vill veta hennes åsikt och tankar.
Det handlar om M's kompis som nu sitter i fängelset men kommer ut till sommaren. Detta är en av hans bästa vänner. Jag vet att han betyder så mycket för M och han har alltid ställt upp för honom vad de än har handlat om. Han har alltid velat M's bästa. Felet med honom är att han knarkar. Han är runt 40 och har i stortsätt knarkat sen han var 20 och åkt in o ut i fängelset. Alltså ingen bra typ. Själva han är en jätte snäll människa men med honom kommer de dåligheter. Hans beroende, hans vänner, hans kretsar, allt med honom o göra är dålig. Han kommer aldrig sluta knarka. Han kommer aldrig bli en sån kompis M behöver. Men han är den personen M vill ha i sitt liv. Om han kunde välja är han den enda M behöver. Ingen annan kompis är bättre. Själv är jag kluven Jag vet att det är en bra människa men hans kompiskrets, hans beroende, hans hem, hans val i livet o hans kriminella liv är något som inte ens ska vara i närheten av min familj. Detta är något M har svårt o acceptera. Han säger att han vill kunna ha kontakt med honom, ringa o kolla hur han mår nån gång då och då. Men jag är så skeptisk! Många gånger har M ljugit för mig, han har sagt att han ska gå o köpa cigg och i stället har han suttit utanför i bilen och hämtat M och sedan åkt iväg o knarka. Denna människa har också suttit o ljugit för mig rakt upp i ansiktet angående M's missbruk. De är klart han kommer se efter M's bästa och att vi inte bråkar. Varför ska han svika M o berätta sanningen till mig?
Jag har gett M ett ultimatum: Om han ska finnas i M's liv kommer inte jag o lillan göra de. De blir antingen vi eller han.
Kanske är dumt av mig men jag känner att jag aldrig kommer vara okej med att de umgås. Visst har jag kommit en lång bit i mitt medberoende men när de gäller honom blir jag akut sjuk igen. Någonstans känns det också som att jag har rätt till att ge honom de här valet. Nu är detta inget aktuellt förrän han kommer ut från fängelset men min oro över det här kommer finnas o gnaga inom mig, därför tog jag nu upp det med M's mamma. Hennes tankar om detta var att hon först o främst vill träffa denna människa för att kunna bedöma. Sedan är hon väldigt trygg i att M vill fortsätta vara drogfri. M's mamma är väldigt bra och prata med. Jag känner att jag verkligen kan prata med henne om allt. Hon finns där o lyssnar och de tackar jag otroligt mycket för!
Jag har länge haft 2 saker att diskutera med henne angående M's tillfrisknande. Nu låter det som att jag har något o bråka om men så är inte fallet! Jag vill veta hennes åsikt och tankar.
Det handlar om M's kompis som nu sitter i fängelset men kommer ut till sommaren. Detta är en av hans bästa vänner. Jag vet att han betyder så mycket för M och han har alltid ställt upp för honom vad de än har handlat om. Han har alltid velat M's bästa. Felet med honom är att han knarkar. Han är runt 40 och har i stortsätt knarkat sen han var 20 och åkt in o ut i fängelset. Alltså ingen bra typ. Själva han är en jätte snäll människa men med honom kommer de dåligheter. Hans beroende, hans vänner, hans kretsar, allt med honom o göra är dålig. Han kommer aldrig sluta knarka. Han kommer aldrig bli en sån kompis M behöver. Men han är den personen M vill ha i sitt liv. Om han kunde välja är han den enda M behöver. Ingen annan kompis är bättre. Själv är jag kluven Jag vet att det är en bra människa men hans kompiskrets, hans beroende, hans hem, hans val i livet o hans kriminella liv är något som inte ens ska vara i närheten av min familj. Detta är något M har svårt o acceptera. Han säger att han vill kunna ha kontakt med honom, ringa o kolla hur han mår nån gång då och då. Men jag är så skeptisk! Många gånger har M ljugit för mig, han har sagt att han ska gå o köpa cigg och i stället har han suttit utanför i bilen och hämtat M och sedan åkt iväg o knarka. Denna människa har också suttit o ljugit för mig rakt upp i ansiktet angående M's missbruk. De är klart han kommer se efter M's bästa och att vi inte bråkar. Varför ska han svika M o berätta sanningen till mig?
Jag har gett M ett ultimatum: Om han ska finnas i M's liv kommer inte jag o lillan göra de. De blir antingen vi eller han.
Kanske är dumt av mig men jag känner att jag aldrig kommer vara okej med att de umgås. Visst har jag kommit en lång bit i mitt medberoende men när de gäller honom blir jag akut sjuk igen. Någonstans känns det också som att jag har rätt till att ge honom de här valet. Nu är detta inget aktuellt förrän han kommer ut från fängelset men min oro över det här kommer finnas o gnaga inom mig, därför tog jag nu upp det med M's mamma. Hennes tankar om detta var att hon först o främst vill träffa denna människa för att kunna bedöma. Sedan är hon väldigt trygg i att M vill fortsätta vara drogfri. M's mamma är väldigt bra och prata med. Jag känner att jag verkligen kan prata med henne om allt. Hon finns där o lyssnar och de tackar jag otroligt mycket för!
01 april 2009
Co-anon
Då har jag kommit hem. Den här veckan kastade M och hans mor ut mig så jag gick på ett Co-anon möte. Jag hade väl inte sån stor lust eller ork. Men kände mig tvungen då M's mamma kom och skulle vara här hemma med M om de blev lika som förra gången då lillan skrek nonstop i 2 timmar. Nu hade de gått bättre och hon hade skrikit i 1 timme. Bara mamma som gäller och speciellt när man är hemma. Hon vet ju att det är vi som bor här och då ska ju jag vara hemma.
Iallafall hade jag inget o dela kändes de som.
Jaha, vad ska jag säga om mitt medberoende eller M's missbruk?
M är fortfarande ren. Han är hur duktig som helst! Jag har kommit en lång väg i mitt medberoende. Jag har klarat mig länge från att kontrollera honom och kolla hans mobil! Jag har börja lita på honom men när det gäller att han träffar nån kompis så faller jag lätt tillbaka till samma spår som förr. Men som de är nu mitt i vardagen så får jag inte klumpen i magen då han ska gå o köpa cigg eller mjölk. Den är borta! Jag har inte den där ständiga rädslan längre! Jag har kämpat med de här i 4 veckor nu. Det var på mitt första Co-anon möte jag bestämde mig att nu räcker de. Om han tar ett återfall så gör han! Jag kan inte göra något åt de. De enda jag kan göra är att visa var jag står när de händer. I allafall tog de bara 4 veckor för mig att sluta kolla hans mobil. Kontrollera honom gör jag nog lite grann utan att jag märker de. Men jag kollar inte hans fickor, cigg packet eller beteende. Fast beteende kollar jag nog lite grann. Samma som ögonen om jag är misstänksam nån gång. Det har faktiskt hänt att jag har fått känslan att han har gjort något. Den kommer väl alltid finnas kvar.. Jag hoppas verkligen inte de. Men jag tror de om den inte heller går o träna bort.
Hur som helst så mår jag bra i mitt medberoende om man säger så. Jag anser att jag är fortfarande medberoende fast jag inte mår lika dåligt som jag gjorde förut.
En annan grej som har hänt nu.
Idag hade soc möte med kungsholms mottagningen om vart M ska lämna UP. Han måste ju ha dokumenterad drogfrihet. Detta möte ledde endast till att K.mottagningen ska skicka en kallelse (som kan då ta veckor?). Alltså menar dom att M inte ska lämna UP någonstans på 2 veckor innan han kommer till Magnus Huss igen och får medicin. För där måste han lämna UP varje gång och visa att han är ren. Familjeenheten har klart och tydligt krävt att om M ska bo hemma med lillan så måste han vara ren! Varför då har de inte fixat de här tidigare? De vet även att jag kräver att han ska visa att han inte knarkar och de enda som jag litar på är just UP reslutat! Inte M's ord. Men nu tog M tag i de här själv och ringde M.Huss och frågade om han kunde komma dit och lämna vilket gick jätte bra! Men de var han som ringde inte soc! Så bra är våra handläggare och grundliga! De är dom som kräver att han är ren men de är inte de som ser till att han kan lämna UP!
Man blir så trött på dom där soc-människorna!!
Iallafall hade jag inget o dela kändes de som.
Jaha, vad ska jag säga om mitt medberoende eller M's missbruk?
M är fortfarande ren. Han är hur duktig som helst! Jag har kommit en lång väg i mitt medberoende. Jag har klarat mig länge från att kontrollera honom och kolla hans mobil! Jag har börja lita på honom men när det gäller att han träffar nån kompis så faller jag lätt tillbaka till samma spår som förr. Men som de är nu mitt i vardagen så får jag inte klumpen i magen då han ska gå o köpa cigg eller mjölk. Den är borta! Jag har inte den där ständiga rädslan längre! Jag har kämpat med de här i 4 veckor nu. Det var på mitt första Co-anon möte jag bestämde mig att nu räcker de. Om han tar ett återfall så gör han! Jag kan inte göra något åt de. De enda jag kan göra är att visa var jag står när de händer. I allafall tog de bara 4 veckor för mig att sluta kolla hans mobil. Kontrollera honom gör jag nog lite grann utan att jag märker de. Men jag kollar inte hans fickor, cigg packet eller beteende. Fast beteende kollar jag nog lite grann. Samma som ögonen om jag är misstänksam nån gång. Det har faktiskt hänt att jag har fått känslan att han har gjort något. Den kommer väl alltid finnas kvar.. Jag hoppas verkligen inte de. Men jag tror de om den inte heller går o träna bort.
Hur som helst så mår jag bra i mitt medberoende om man säger så. Jag anser att jag är fortfarande medberoende fast jag inte mår lika dåligt som jag gjorde förut.
En annan grej som har hänt nu.
Idag hade soc möte med kungsholms mottagningen om vart M ska lämna UP. Han måste ju ha dokumenterad drogfrihet. Detta möte ledde endast till att K.mottagningen ska skicka en kallelse (som kan då ta veckor?). Alltså menar dom att M inte ska lämna UP någonstans på 2 veckor innan han kommer till Magnus Huss igen och får medicin. För där måste han lämna UP varje gång och visa att han är ren. Familjeenheten har klart och tydligt krävt att om M ska bo hemma med lillan så måste han vara ren! Varför då har de inte fixat de här tidigare? De vet även att jag kräver att han ska visa att han inte knarkar och de enda som jag litar på är just UP reslutat! Inte M's ord. Men nu tog M tag i de här själv och ringde M.Huss och frågade om han kunde komma dit och lämna vilket gick jätte bra! Men de var han som ringde inte soc! Så bra är våra handläggare och grundliga! De är dom som kräver att han är ren men de är inte de som ser till att han kan lämna UP!
Man blir så trött på dom där soc-människorna!!
29 mars 2009
Det som hände..
..igår var att M åkte ju iväg på fisk mässa och när jag pratar med honom i telefon andra gången satt dom o drack öl igen. Han säger då att de har suttit och druckit öl hela tiden. Men att de inte var så många. Meningen vara att M skulle komma hem sen och ta lillan för att jag skulle iväg på inflyttningsfest. Men jag kan inte lämna henne med honom om han har druckit. Jag blir arg för att jag kände att nu kan jag inte åka. Jag målar direkt upp bilden att han har druckit massor och kommer hem skit packad. Vilket M egentligen aldrig har gjort! Men de är direkt vad jag tror. Jag hamnar direkt in på samma tankar och beteende som medberoende.
Här litar jag på honom att han ska åka iväg och ha kul med sina kompisar och gå på fiskmässa sen ska han komma hem full? De var ju inte riktigt de som var meningen!
Den här gången skötte jag mig väl lite bättre. Jag ringde inte honom men när han ringde mig så började jag gråta och höja rösten men inte i samma skala som jag gjort innan. När han väl kom hem såg han inte packad ut med de luktade mycket i munnen. Öl andedräkt är riktigt äckligt! Jag har aldrig tänkt på de förut.
M förklarar sig i allafall att han har druckit 4-5 öl under hela dagen. Och jag känner att kanske 3 hade varit okej men inte 5! Jag får genast massa andra tillfällen kastat i ansiktet som "de här har du gjort..." bla bla bla. Ja! Jag är inte världens bästa mamma men nånstans måste man sätta ner foten. Även om jag visste att M inte var full så kände jag att jag var tvungen o säga stopp. Så jag ringde min kompis o sa att jag inte kunde komma. Jag o M bråka, hade diskussioner o prata massa. De slutade i allafall med att jag sövde lillan sen åkte iväg i allafall.
Jag skriver mer sen om festen o allt som hände där runt o om idag..
Här litar jag på honom att han ska åka iväg och ha kul med sina kompisar och gå på fiskmässa sen ska han komma hem full? De var ju inte riktigt de som var meningen!
Den här gången skötte jag mig väl lite bättre. Jag ringde inte honom men när han ringde mig så började jag gråta och höja rösten men inte i samma skala som jag gjort innan. När han väl kom hem såg han inte packad ut med de luktade mycket i munnen. Öl andedräkt är riktigt äckligt! Jag har aldrig tänkt på de förut.
M förklarar sig i allafall att han har druckit 4-5 öl under hela dagen. Och jag känner att kanske 3 hade varit okej men inte 5! Jag får genast massa andra tillfällen kastat i ansiktet som "de här har du gjort..." bla bla bla. Ja! Jag är inte världens bästa mamma men nånstans måste man sätta ner foten. Även om jag visste att M inte var full så kände jag att jag var tvungen o säga stopp. Så jag ringde min kompis o sa att jag inte kunde komma. Jag o M bråka, hade diskussioner o prata massa. De slutade i allafall med att jag sövde lillan sen åkte iväg i allafall.
Jag skriver mer sen om festen o allt som hände där runt o om idag..
24 mars 2009
Diagnos: ADHD
M har nu fått diagnosen ADHD han kommer få medicin om ca 3 veckor. Fram tills dess kommer han dra mig åt vansinne och gå runt o stampa jord känns de som. Men jag är bara så glad att han har gått på alla möten och tagit itu med utredningen och att den nu är klar! Det känns som att den nya kampen kommer vara att leva och lära sig leva med en sambo som har adhd. För de kommer krävas mycket utav mig. Som jag har skrivit innan så är det som att jag har 2 barn hemma nu. En bäbis och ett barn i trotsåldern och de är då M. De här 3 veckorna tills han får medicin känns de som att jag måste planera aktiviteter varje dag åt honom så han inte tröttnar och vill hitta på hyss. I morgon har vi i allafall full spekat och på torsdag ska han få ha lillan så ska jag iväg och träffa en kompis. Men resten av dagarna måste de planeras.
Nästa tisdag ska vi på en kurs. Risk och missbruk. De ska vara en föreläsning om adhd och dess risk och missbruk. Så nu ska de även bli massa anhörig möten och föreläsningar om adhd inte bara drogmissbruk.
Vad jobbigt allting kändes nu. Vill bara bli en normal små barnsfamilj. Vägen dit känns så lång ibland! Men vi har kommit sjukt långt på så kort tid och att ge upp finns inte ens i tanken! Vill bara att allt de här tjaffset ska vara över!
Nu ska jag o allafall lägga mig o bara mysa med min sambo som flyttat hem! Och den här gången för alltid!! Om bara socfittan inte har polisanmält honom så de inte blir talan om nå fängelsestraff! Neh, ska inte ens tänka på de nu. Orkar inte ligga vaken ännu en till natt o bara grubbla..
God natt allihop!
Nästa tisdag ska vi på en kurs. Risk och missbruk. De ska vara en föreläsning om adhd och dess risk och missbruk. Så nu ska de även bli massa anhörig möten och föreläsningar om adhd inte bara drogmissbruk.
Vad jobbigt allting kändes nu. Vill bara bli en normal små barnsfamilj. Vägen dit känns så lång ibland! Men vi har kommit sjukt långt på så kort tid och att ge upp finns inte ens i tanken! Vill bara att allt de här tjaffset ska vara över!
Nu ska jag o allafall lägga mig o bara mysa med min sambo som flyttat hem! Och den här gången för alltid!! Om bara socfittan inte har polisanmält honom så de inte blir talan om nå fängelsestraff! Neh, ska inte ens tänka på de nu. Orkar inte ligga vaken ännu en till natt o bara grubbla..
God natt allihop!
23 mars 2009
Måndagen
Först tänkte jag vänta tills i morgon o uppdatera med allt som händer runt omkring oss. Men M satte på Discovery och de är inte som intresserar mig förutom kl.19. Miami Ink. Ami.
Min minisemester har trots de som hände i fredags varit välbehövd och väldigt skönt. Har träffat massa släktingar och blivit ompysslad! Samtalet från M förstörde väldigt mycket! De finns ingen där uppe som vet vad som händer och inte heller att M är missbrukare. Detta är något jag har valt att dölja. Så när detta hände fick jag vända mig inåt och göra som jag har länge kämpat för att inte göra. Jag börja just med bloggen för att jag inte ska stänga in mig och inte prata med någon med de var just de jag fick göra i helgen. Jag tackar Christine som ändå fanns där mil ifrån! M tog i allafall inget återfall!! Han åkte till sin syster i södra Sverige och hade en mysig helg. Idag måndag har saker och ting tagits tag. Vår handläggare på vuxenenheten ringde och sa att han inte fått tag på subban och därför inte vet någonting han heller. Jag kallar henne subban för att jag är fortfarande lika förbannad som jag var i fredags! Man släpper inte en sån där bomb sen går under jord! Jag sa till handläggaren på vux att jag har stor lust att gå så långt jag kan med de här. Jag har stor lust och ringa chefen för hela socialtjänsten och ta ett snack med honom och fråga om de ens är Okej att göra så som alla våra handläggare har gjort mot oss även ta kontakt med uppdrag granskning eller insider eller nått! De är ju inte första gången de gör fel precis!! Jag fick inte så mycket svar från han när han ringde eller jag lyssnade inte speciellt mycket heller. Vi ska ha möte på onsdag med dom och från familjeenheten. Han frågade även om det var okej för mig att M flyttar hem och påbörjar medicinen hemma.
Så nu är jag inte längre ensamstående/särbo utan sambo och samlevande med min älskling igen! Nu börjar den riktiga kampen till det normala familjelivet! Nu är det vi tre. Jag, M och lillan.
Min minisemester har trots de som hände i fredags varit välbehövd och väldigt skönt. Har träffat massa släktingar och blivit ompysslad! Samtalet från M förstörde väldigt mycket! De finns ingen där uppe som vet vad som händer och inte heller att M är missbrukare. Detta är något jag har valt att dölja. Så när detta hände fick jag vända mig inåt och göra som jag har länge kämpat för att inte göra. Jag börja just med bloggen för att jag inte ska stänga in mig och inte prata med någon med de var just de jag fick göra i helgen. Jag tackar Christine som ändå fanns där mil ifrån! M tog i allafall inget återfall!! Han åkte till sin syster i södra Sverige och hade en mysig helg. Idag måndag har saker och ting tagits tag. Vår handläggare på vuxenenheten ringde och sa att han inte fått tag på subban och därför inte vet någonting han heller. Jag kallar henne subban för att jag är fortfarande lika förbannad som jag var i fredags! Man släpper inte en sån där bomb sen går under jord! Jag sa till handläggaren på vux att jag har stor lust att gå så långt jag kan med de här. Jag har stor lust och ringa chefen för hela socialtjänsten och ta ett snack med honom och fråga om de ens är Okej att göra så som alla våra handläggare har gjort mot oss även ta kontakt med uppdrag granskning eller insider eller nått! De är ju inte första gången de gör fel precis!! Jag fick inte så mycket svar från han när han ringde eller jag lyssnade inte speciellt mycket heller. Vi ska ha möte på onsdag med dom och från familjeenheten. Han frågade även om det var okej för mig att M flyttar hem och påbörjar medicinen hemma.
Så nu är jag inte längre ensamstående/särbo utan sambo och samlevande med min älskling igen! Nu börjar den riktiga kampen till det normala familjelivet! Nu är det vi tre. Jag, M och lillan.
21 mars 2009
TACK!
Jag gör allt för att inte tänka på de som hänt.
Jag vill inte låta de förstöra min ledighet här.
Som sagt är jag omringad av människor som inte vet något. Inget om M's missbruk eller om de problemen vi har haft. Jag träffar de alltför sällan för att de ska behöva oroa sig om mig o lillan. M sköter sig. Han har de jätte mysigt hos sin syster. Han är i södra Sverige och jag är i norra Sverige. Jätte kul när det känns som att man har en kris. Förra inlägget blev kanske lite väl aggressivt skrivet men de var exakt så jag kände och de var de jag behövde få ur mig. Så fort jag hade skrivit de kunde jag på något sätt lämna de bakom mig. Jag försöker att må bra här och bara vara med släkten. När jag kommer tillbaka till Sthlm då får jag ta tag i de som hänt. Inte nu. De är svårt men jag orkar inte gå runt o må dåligt längre. Jag orkar inte oroa mig och tänka på allt som kommer hända. Jag får ta de då.
Tack alla för erat stöd!
(IRONISKT OM NI INTE FATTA!)
Jag vill inte låta de förstöra min ledighet här.
Som sagt är jag omringad av människor som inte vet något. Inget om M's missbruk eller om de problemen vi har haft. Jag träffar de alltför sällan för att de ska behöva oroa sig om mig o lillan. M sköter sig. Han har de jätte mysigt hos sin syster. Han är i södra Sverige och jag är i norra Sverige. Jätte kul när det känns som att man har en kris. Förra inlägget blev kanske lite väl aggressivt skrivet men de var exakt så jag kände och de var de jag behövde få ur mig. Så fort jag hade skrivit de kunde jag på något sätt lämna de bakom mig. Jag försöker att må bra här och bara vara med släkten. När jag kommer tillbaka till Sthlm då får jag ta tag i de som hänt. Inte nu. De är svårt men jag orkar inte gå runt o må dåligt längre. Jag orkar inte oroa mig och tänka på allt som kommer hända. Jag får ta de då.
Tack alla för erat stöd!
(IRONISKT OM NI INTE FATTA!)
17 mars 2009
Ledig ett par dar
Detta blir mitt sista inlägg på några dagar. I morgon åker jag till norrland och kommer inte hem förrän måndag. Jag ska försöka skriva i helgen men fram tills dess kommer jag inte ha internet.Idag kom pengarna från försäkringskassan. Detta "firade" jag o M med shopping! Inhandlade nya Fred Perry skor (ÄLSKA!), 2 par jeans och smink. Man tackar! Detta var jag värd! Jag har inte unnat mig själv o shoppat sen jag blev gravid! Visst blev de lite gravidkläder men bara de som måstes.
Min oro över M kommer finnas gnagande i mitt huvud hela helgen! Men nu är jag fast besluten av att jag ska försöka låta de glida av mig. Jag vill inte sitta och tänka på honom dygnet runt och oroa mig. Som tur är, för mitt ego, ska M till hans syster med hans mamma. Så att han inte är hemma i lägenheten lugnar mig enormt mycket. Jag vet inte om jag skulle ha åkt annars! De andra gångerna jag har lämnat honom hemma och åkt iväg på semester antingen till norrland eller utomlands har han bjudit hem massa kompisar och så har de suttit här och knarkat hela veckan. Nu är de ju också så att hans bästis på boendet har tagit återfall och flyttat därifrån. M berättade även att han hade träffat honom idag och gett tillbaka pengar han hade lånat. Han sa att hans kompis hade varit påverkad och att han inte alls blev sugen tvärtemot att han hade märkt hur mycket de förstör på så kort tid. Ord kan inte beskriva hur stolt jag blev och höra de. Äntligen har M förstått att knark förstör ens liv! Självklart har jag mina små demoner som säger att M kanske köpte nått gram av hans kompis när han mötte honom. Men jag har nu valt att ignorera dessa tankar och framför allt tänka på att inget jag säger eller gör kommer kunna ändra M's vilja. Om han vill knarka gör han. Men de viktigaste nu är att han sa själv att han har förstått hur droger förstör.
Som sagt detta blir mitt sista inlägg på några dagar. Men glöm inte bort mig.
Jag kommer fortsätta skriva och förhoppningsvis redan i helgen.
Jag kommer fortsätta skriva och förhoppningsvis redan i helgen.
Puss & Kram
P.S. Kampen fortsätter!!
16 mars 2009
Tankar
Jag hade i tankarna att nu ska jag skriva av mig om allt som händer och så går man in o ser en hur gullig kommentar som helst. De känns faktiskt skönt och få sånna kommentarer, man blir ännu mer taggad för att skriva. Jag vet att jag inte är den enda som sitter någonstans i Sverige och mår dåligt för att en nära knarkar. Knark är så vanligt nu att många skulle bli chockad om de bara visste. Hur mycket jag än letar så har jag inte hittat en enda blogg som är som min. En anhörig som skriver om en kärlek som missbrukar. Det finns jätte många barn till alkoholister som skriver. Jag fann en blogg förut som hette "Att älska en drogmissbrukare" tror jag de var. Men hon skrev 3 inlägg förra året sen har det varit tyst. Jag har bestämt mig att vad som än händer kommer jag fortsätta skriva. Om det är så att M börjar knarka igen och vi gör slut så kommer min blogg fortfarande finnas kvar men då döpas om.
Hur som helst så har jag i allafall bra nyheter! Den 26e mars så kommer förmodligen M flytta hem. Som jag har nämnt tidigare så ska han börja med concerta och får då inte bo kvar på boendet då de är nolltolerans. Socialen har också endast godkänt boendet fram till den 26e. De ska även ringa mig och se vad jag tycker om att M påbörjar medicineringen hemma. Jag bad M att be hans läkare ringa mig för jag känner ändå att jag vill höra hans syn på biverkningarna och hur stor risk de är att M dras till missbruket igen. Man får inte glömma att den innehåller amfetamin!
Hur som helst så har jag i allafall bra nyheter! Den 26e mars så kommer förmodligen M flytta hem. Som jag har nämnt tidigare så ska han börja med concerta och får då inte bo kvar på boendet då de är nolltolerans. Socialen har också endast godkänt boendet fram till den 26e. De ska även ringa mig och se vad jag tycker om att M påbörjar medicineringen hemma. Jag bad M att be hans läkare ringa mig för jag känner ändå att jag vill höra hans syn på biverkningarna och hur stor risk de är att M dras till missbruket igen. Man får inte glömma att den innehåller amfetamin!
09 mars 2009
Concerta
Jag som var så bestämt efter helgen att jag ska bli bättre på och blogga mer inlägg och mer viktiga ämnen. Men som jag har skrivit förut har jag en sjuk dotter här hemma. Hon har fortfarande inte blivit bättre och jag funderar skarpt på om man ska till läkaren så han i allafall kan lyssna på lungorna. Jag är inte speciellt orolig men jag blir tårögd varje gång hon hostar så hon inte får luft och håller på och kräks.
Natten har igen bestått av ytterst lite sömn. Jag fick sova fram till 1 ostört sen satt jag o vaggade henne i sängen hela natten känns det nästan som. Min natt pågår ända fram till förmiddagen så jag ska få de timmars sömn jag behöver. Tur att man är mammaledig ändå!
Det har kommit upp ett litet problem eller vad man ska kalla de.
Snart är M's adhd utredning klar och som de låter på psykologen och läkaren så kommer han få Concerta utskrivet men de är endast överläkaren som kan skriva ut de och han har M inte träffat än. Men i all sannolikhet så är det concerta han kommer få. Boedet han bor på nu har nolltolerans mot allt narkotika klassat även om de är medicin. Så om M ska börja med den här medicinen får han inte bo kvar där. Enligt socialen så är det bäst för lillans trygghet att M inte bor hemma då han börjar med medicinen. De har hört att missbruks problematiken kan komma upp igen men mest för att den innehåller knark. Alternativet M har då är att få flytta till ett annat boende där de bor personer som har subetex och metadon utskrivet. Vilket betyder att det är mycket nergånget och dessa två läkamedel är sådant som man knarkar på. M vill absolut inte flytta dit! Han vill flytta hem.
Nu var de inte detta jag skulle dra upp utan att på torsdag är de möte på boendet med soc och M's kontaktperson för att planera och diskutera detta. M vill att jag ska vara med men förra gången jag var där hände de en grej och jag har sagt strängt emot att jag åker inte dit igen och lillan ska inte heller vara där. Någonstans känns det som att jag behöver vara med på de här mötet men någonstans så måste jag släppa kontrollen. Det är inte mitt missbruk och de är inte mig de handlar om. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Om jag ska gå eller inte. Första steget i 12 stegs programmet är just att släppa och att inse att de är inte mitt missbruk. (Min egen tolkning!) Men jag har i morgon på mig och bestämma mig...
Nu måste jag passa på och sova då lillan sover!
God natt allihop!
Natten har igen bestått av ytterst lite sömn. Jag fick sova fram till 1 ostört sen satt jag o vaggade henne i sängen hela natten känns det nästan som. Min natt pågår ända fram till förmiddagen så jag ska få de timmars sömn jag behöver. Tur att man är mammaledig ändå!
Det har kommit upp ett litet problem eller vad man ska kalla de.
Snart är M's adhd utredning klar och som de låter på psykologen och läkaren så kommer han få Concerta utskrivet men de är endast överläkaren som kan skriva ut de och han har M inte träffat än. Men i all sannolikhet så är det concerta han kommer få. Boedet han bor på nu har nolltolerans mot allt narkotika klassat även om de är medicin. Så om M ska börja med den här medicinen får han inte bo kvar där. Enligt socialen så är det bäst för lillans trygghet att M inte bor hemma då han börjar med medicinen. De har hört att missbruks problematiken kan komma upp igen men mest för att den innehåller knark. Alternativet M har då är att få flytta till ett annat boende där de bor personer som har subetex och metadon utskrivet. Vilket betyder att det är mycket nergånget och dessa två läkamedel är sådant som man knarkar på. M vill absolut inte flytta dit! Han vill flytta hem.
Nu var de inte detta jag skulle dra upp utan att på torsdag är de möte på boendet med soc och M's kontaktperson för att planera och diskutera detta. M vill att jag ska vara med men förra gången jag var där hände de en grej och jag har sagt strängt emot att jag åker inte dit igen och lillan ska inte heller vara där. Någonstans känns det som att jag behöver vara med på de här mötet men någonstans så måste jag släppa kontrollen. Det är inte mitt missbruk och de är inte mig de handlar om. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Om jag ska gå eller inte. Första steget i 12 stegs programmet är just att släppa och att inse att de är inte mitt missbruk. (Min egen tolkning!) Men jag har i morgon på mig och bestämma mig...
Nu måste jag passa på och sova då lillan sover!
God natt allihop!
03 mars 2009
symptom
Jag är långt från frisk från mitt medberoende. M glömde telefonen hemma innan han åkte tillbaka till boendet. Självklart måste man kolla igenom samtalslistan o smsen. Varför är de så här? Ibland undrar jag om jag hoppas på att hitta något. Men den största frågan är ändå om jag kommer kunna sluta med de här? Jag har försökt många gånger att hålla mig, när han lämnat telefonen framme och ligger o sover. Jag har tänkt flera gånger att jag inte behöver men något inuti mig säger att jag måste kolla. Jag måste kolla honom. Kontrollera honom. Se att han inte har kontakt med någon han inte borde. Läsa smsen för o se om de står nått, ett möte med nån pundare eller vad som helst. Jag måste börja lita på honom men behovet att kolla honom är så stor att de inte går.
Anledningen
Jag pratade med en kompis i morse och hon undrade över vad de var med M när han var så grinig på mig hela tiden. Nu har det kommit fram att det fanns en anledning. När M är på boendet har han svårt o sova, han får ingen ro. Oftast sitter han o spelar playstation eller kollar på film hela nätterna. Men andra som bor där får propvan utskrivet vilket de får bruka på boendet. Så M har så snällt fått en massa sömntabletter, eller de är insomningstabletter. M har nu sagt att de är dom som har fått honom på dåligt humör. Att han blir som en zombi dagen efter o skit gnällig. Men nu har han lovat att inte käka nåra mer o helgen var hur bra som helst. De enda jag säger angående de här är att om han har svårt o sova så ska han gå till läkare och få de utskrivet själv. Inte få massa av andra! När vi hade nätverks möte med socialen för några veckor sedan nämnde jag även de här! M sa då att han tog en i bland då han inte kunde sova. De borde egentligen ha snappat upp de då.
Jag vet inte riktigt hur man ska ta de. Propovan är inget man kan knarka på men läkemedel som är receptbelagt finns det alltid en anledning till.
Jag vet inte riktigt hur man ska ta de. Propovan är inget man kan knarka på men läkemedel som är receptbelagt finns det alltid en anledning till.
24 februari 2009
Medberoende
I morgon ska jag på möte med vuxenenheten på soc. Men inte angående M's missbruk utan mitt medberoende. Jag vet inte riktigt grunden till mötet. Men jag vet att M har pratat med dom att jag behöver hjälp och bearbeta allt. Jag har även pratat med familjeenheten om de här och jag tror att vår handläggare där har pratat med vuxenenheten. Så de har nog hört från 2 olika håll att jag behöver hjälp.
Ja, anhöriga till missbrukare behöver också hjälp!
Ibland eller oftast känns det som att man måste förklara sig när man säger att jag som anhörig behöver hjälp. Men är de så konstigt? Som anhörig så har man varit klar i huvudet och fått se och höra de värsta sakerna man kan tänka sig från sin (i mitt fall) älskare. Jag har blivit sviken så många gånger att det är jobbigt och ens tänka på. Sista tiden har jag fått som demoner i huvudet. Misstolka inte mig nu. Men jag går hela tiden, ständigt, igenom situationer som har hänt och gånger M har svikit mig. För bara en timme sen satt jag och tänkte på hur M försvann från BB när lillan bara var ett dygn för han skulle gå o möta sin låtsas pappa?! Vilket inte alls var sant. Han stack väl i väg o flumma skulle jag tro. Vår dotter var bara en dag gammal och han sticker iväg från BB och knarkar! Hur ska jag kunna förlåta de? Är de så konstigt då att man sitter här o känner att jag behöver hjälp! Jag måste kunna glömma de här för att vi som ett par ska kunna gå vidare. M är ju inte samma person. Men nu har mina demoner kommit och dom har inte kommit själv. De har med alla dessa jävla händelser man inte ens vill tänka på!
Jag vill inte tänka, jag vill glömma! Jag vill kunna gå vidare! Jag fattar inte varför allt de här har kommit nu! Jag har ju kunna glömma allt han har gjort i flera månader. Varför kan jag inte göra de nu? Det känns som att jag är som en tickande tidsbomb. Snart exploderar jag o bara kommer ligga ner och gråta. Jag vill bara glömma och förlåta. Jag har inte förlåtit M än. De kommer ta tid. Men jag ger honom chansen och jag gör allt för att jag ska kunna förlåta. Jag är bara så rädd att ärren är för djupa för att läka.
Hej, jag heter Amanda och jag är Anhörig. Jag är medberoende och jag behöver hjälp.
Jag borde gå på ett till Al-Anon möte. Men eftersom jag varit där en gång så känns de inte så akut.. De känns lite jobbigt också. Framför allt så är jag nog rädd för att jag ska vara den enda som har valt o fortfarande vara tillsammans med en missbrukare. När jag var på mötet var alla barn till missbrukare. De har ju inte gjort valet de har jag och då känns det som att man blir ifrågasatt.
Dessa jävla tankar!
Ja, anhöriga till missbrukare behöver också hjälp!
Ibland eller oftast känns det som att man måste förklara sig när man säger att jag som anhörig behöver hjälp. Men är de så konstigt? Som anhörig så har man varit klar i huvudet och fått se och höra de värsta sakerna man kan tänka sig från sin (i mitt fall) älskare. Jag har blivit sviken så många gånger att det är jobbigt och ens tänka på. Sista tiden har jag fått som demoner i huvudet. Misstolka inte mig nu. Men jag går hela tiden, ständigt, igenom situationer som har hänt och gånger M har svikit mig. För bara en timme sen satt jag och tänkte på hur M försvann från BB när lillan bara var ett dygn för han skulle gå o möta sin låtsas pappa?! Vilket inte alls var sant. Han stack väl i väg o flumma skulle jag tro. Vår dotter var bara en dag gammal och han sticker iväg från BB och knarkar! Hur ska jag kunna förlåta de? Är de så konstigt då att man sitter här o känner att jag behöver hjälp! Jag måste kunna glömma de här för att vi som ett par ska kunna gå vidare. M är ju inte samma person. Men nu har mina demoner kommit och dom har inte kommit själv. De har med alla dessa jävla händelser man inte ens vill tänka på!
Jag vill inte tänka, jag vill glömma! Jag vill kunna gå vidare! Jag fattar inte varför allt de här har kommit nu! Jag har ju kunna glömma allt han har gjort i flera månader. Varför kan jag inte göra de nu? Det känns som att jag är som en tickande tidsbomb. Snart exploderar jag o bara kommer ligga ner och gråta. Jag vill bara glömma och förlåta. Jag har inte förlåtit M än. De kommer ta tid. Men jag ger honom chansen och jag gör allt för att jag ska kunna förlåta. Jag är bara så rädd att ärren är för djupa för att läka.
Hej, jag heter Amanda och jag är Anhörig. Jag är medberoende och jag behöver hjälp.
Jag borde gå på ett till Al-Anon möte. Men eftersom jag varit där en gång så känns de inte så akut.. De känns lite jobbigt också. Framför allt så är jag nog rädd för att jag ska vara den enda som har valt o fortfarande vara tillsammans med en missbrukare. När jag var på mötet var alla barn till missbrukare. De har ju inte gjort valet de har jag och då känns det som att man blir ifrågasatt.
Dessa jävla tankar!
15 februari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)