Samtal från M

Jag har inte haft tid och skriva på ett tag men i tisdags fick jag ett telefonsamtal som jag missade. Jag ringde upp och kom då till anstalten som M satt på. Han som arbetade där sa "De var nog din man som ringde" och gick och hämtade honom. Så fort M hamnar på häktet så blir vi helt plötsligt tillsammans. När vi avslutade samtalet blev de "puss puss". Vi pratade i allafall länge om allt. De verkar som att han har tänkt om och vill börja prioritera de som är viktigt i livet.


Självklart så väcker de en glädje inom mig. Men jag har hört de här förr. Jag känner hur jag inom mig slits åt olika håll. Den ena sida av mig tänker att äntligen ska lillan få träffa sin pappa igen och han kommer finnas i våra liv. Han kommer leka med henne i parken och följa med till skansen. Få uppleva allt de här som han har missat.

Men den andra sidan försöker sparka mig i arslet och få mig inse att de här har hänt förut. Jag får inte släppa in honom i vårt liv igen. Hur många gånger har jag inte gjort de förut, låtit honom bo här i dagar och leva på mig sedan försvinner han bara en dag och man hör ingenting i veckor. Jag kommer alltid hoppas att han ska bli den han var när jag träffade honom. Jag kommer alltid önska att de kommer bli vi igen. Men de är de som jag blir så arg på mig själv att jag får inte gräva ner mig på de sättet jag en gång gjort.


De kändes så skönt och få prata med honom, höra hans röst. Veta att han mår bra och lever, har tak över huvudet.


Jag har så sjukt mycket nu, med jobbet, M, min kusin som flyttar in på lördag. Tankarna kring något av dessa snurrar runt hela tiden. Jag är chef på mitt nya jobb och är på en avdelning där ingenting funkar. Så mycket arbetsuppgifter hamnar på mitt bord som jag inte hinner med. Antingen är det de här jag grubblar över eller M. De är ändå rätt skönt att jag kan koppla bort jobbet när jag kommer hem och tänka på honom.

Samtalet

I går fick jag ett samtal som jag väntat på. De var M's advokat. Jag förstod direkt vad de handlade om när jag såg hans namn på telefonen. Dom sista dagarna har jag gått med en klump i magen om att nu har något hänt, är han död? ligger han på akuten?

Men när jag såg att de var hans advokat som ringde kunde jag ändå andas ut. M sitter i häktet och ska ha rättegång på fredag. Han står inför ett 4-5 månaders fängelse straff.

Men för mig är de rätt lugnande! Jag kan andas ut! Han lever och jag vet att han mår bra trotts allt.

För er som läser detta och inte är insatt i sådana här situationer kan de vara svårt att förstå. Men när M har varit "ute på sina äventyr" har de alltid varit de värsta. Man vet inte vart han är, eller vad han gör, med vem? Men nu vet jag att han har tak över huvudet, inte knarkar och har människor som har uppsikt över hans mående.

Jag hade en känsla i förrgår att nu har de gått för länge utan att jag har hört från honom. Jag fick en känsla att något dåligt hade hänt. Jag har fått dom här flera gånger förr och alltid haft rätt. Sist jag hade de då hade han kört 200 km/h på en 50 väg och voltat med bilen och krossat sin arm, legat på akuten i dagar. Jag fick veta vad som hade hänt flera dagar senare men de var samma känsla som jag fick i förrgår.

Jag tänker på honom.. alltid.. kommer aldrig sluta. Jag älskar honom och kommer alltid att bry mig. Trots att jag går vidare i mitt liv och träffar andra så kommer de alltid finnas en anledning till varför jag skaffade barn med just honom.

Jag fick en fråga tidigare om jag hade kontakt/hjälp från hans sida av familjen. Jag har varit väldigt diskret med den saken. Jag och M's mamma har ingen kontakt pga saker som har hänt. Jag har skrivit om vissa men inte allt. M's syster, lillans moster gifte sig förra helgen (om jag gissar rätt) vi har fortfarande kontakt och jag pratade senast med henne idag. Men hon bor i borås. På M's sida har jag ingen som hjälper mig med lillan men de är både mitt val.

Prinsessa

I går fick jag en verkligen trevlig överraskning!
M började, från ingenstans massera mig. Så de blev fram med massage oljan och av med kläderna. Hur skönt som helst! Jag hade inte ens nämnt något om att jag ville ha en massage! Sen i morse fick jag sov morgon. Kl 6 gick M upp och tog lillan och jag fick sova ut ända till 9:30 då jag självmant gick upp! Hur skönt som helst!
Han får mig känna mig som en prinsessa ibland!

Mamas And Tapas

Igår hade vi hur mysigt som helst!
Efter att mamma hade kommit och hämtat lillan så hoppade jag o M in i duschen. Hur mysigt som helst. De var riktigt länge sen vi gjorde de! Vi gjorde oss klara och rörde oss mot fridhemsplan. Vi hamnade på Mamas And Tapas. De blev 6 olika sorters tapas och öl och vin. Egentligen ska ju M inte dricka och min tanke var att även jag skulle dricka fanta till maten. Men nu var det faktiskt M som insisterade att han ville dricka en öl. Vilket de blev. De var i allafall hur mysigt som helst.
M visade mig hans hemliga ställe igår. På vägen hem så smet vi in i en port och åkte hissen längst upp sedan gick en trappa upp. Ni kanske förstår vart man kommer? På taket. Vi smet upp på ett av grannhusen. De var helt sjukt fint! Man såg från solna, alvik till globen. Hur romantiskt som helst där uppe!

Nu sitter vi o bara myser o är riktigt utsövda! Natten har varit så skön utan att behöva vakna.

Då vet jag slutet

..Slutet gott, allting gott!

Inte kan jag o M gör slut! Fast jag slår på min ON knapp o blir hysterisk, skriker att han ska dra åt helvete, slänger förlovningsringen osv.. Även jag har mina dåliga sidor. M hade till o med tagit ut massa kläder på soffan som han skulle packa o ta med.
Hursom helst så är väl allting bra. De handlade nog mest om att vi inte haft samlag på 1 vecka. Så de löste de mesta..
Veronica du vet vad jag pratar om o hur man mår då.

Neh, nu måste jag gå o skölja upp lillans kläder som hon bajsa ner under inläggets gång.

Bråk

De sista dagarna har jag o M bråkat ganska mycket. I går innan hans mamma o allihop kom så hade vi ett stort bråk. Han har börja reta upp sig på mig. Han har sagt de själv. Inte på någon sak utan allt, allt jag gör retar han sig på. Jag tycker att han är tvär och kort mot mig och han tycker att jag är lika mot honom. Han säger att det känns som att jag inte älskar honom mer. Men de är klart jag gör. De är bara de här jävla demonerna som påminner mig med alla äckliga händelser. Jag kan ju inte bli arg på honom nu, de vet jag och de blir jag inte heller.

De jag känner mest av är att han är kort mot mig och framför allt att han blir skit arg så fort jag säger något åt honom. De är han som retar upp sig på mig. Utan anledning.

Jag vet inte om jag orkar kämpa mer..

Happy Valentine's day!

Alla hjärtans dag!

Jag vaknade jätte lycklig i morse vetandes att M inhandlat en present som han har psykat mig med sen igår. Jag kan inte sitta oventande vad de är utan måste självklart skaka, gissa o analysera!
Hur som helst har jag fått världens finaste guld halsband, ett hjärta med en liten diamant inuti. M har under 2 år förstört alla hjärtans dag. Förra året skulle han till en arbetskamrat o hämta pengar sen kom han inte hem under hela helgen o var helt veck när han kom hem måndag kväll. Så nu har han mycket o ta igen. Jag tror han vet de själv.

Oh! Nu har M suttit o tjatat att jag o lillan ska gå på promenad själva o att han inte orkar men nu kommer anledningen upp!
-De är inte lätt o köpa blommor till dig!

Misslyckande!

Okej, jag lovade att jag skulle blogga. Men egentligen har jag ingen ork.

Jag sov hos mamma i natt men de blev ändå en tidig morgon då mormor måste gå upp o jobba. Vi åkte förbi bvc o vägde o mätte. Lillan väger nu 8390 g o är 67 cm lång! Alltså går hon upp jätte fint i kurvorna och vuxit mycke!

Sedan åkte vi hem åt gröt o lunch. Busat o lekt en massa. Sjungit Sjörövarfabbe på hög tonart! Jag tror lillan gillar den lika mycket som mig! =)

Sedan gick vi ner till coop o köpte chips! Jag är i den delen av månaden nu då jag får skämma bort mig själv o bara käka massa snaks! Mitt mål med att gå till mataffären var att inhandla: Chokladpudding, vit choklad, godis, exotiska frukter o chips. Men de blev bara chips. När jag väl stod där så blev de "neeeh".. Nu ångrar jag mig starkt! Skulle göra vad som helst för vit choklad!

Jag har även gjort ett tappert försök att göra fromage! De gick jätte bra ända till jag skulle hälla i den smälta chelatinen i smeten. I stället för att lösas upp o blandas med "soppan" stelnade den o de blev som en genomskinlig snöre i hela smeten. Så nu står det en apelsinsoppa med ett genomskinligt snöre i. Har inte ens orkat att hälla ut den. Känns så misslyckande att misslyckas! Så jag struntar i de så jag slipper känna mig misslyckad! Jag brukar ju klara allt sånt här, efterrätter o bakgrejjer.

Ööh... Annars sitter jag här, lillan sover, efterlyst har slutat. Bara skit på tv, tror jag.

Imorgon ska jag o min bästis ut o äta middag o förhoppningsvis en barrunda eller ett biljard besök, eller nått liknande! Fan, jag längtar! De här är något jag verkligen behöver! M ska ta hand om lillan, han har sökt permiss så nu ska han vara hemma torsdag till söndag! Men i morgon kväll ska han ta hand om henne o natta henne o på fredag ska han gå upp o leka med henne! Lyxigt!

Varför jag stannat

Läkarbesöket idag gick fort och bra. Efter gick jag från sös ner till Zinkensdamm innan jag mötte upp M. Han hade ett möte med frivården samtidigt som jag var på sjukan. Äntligen har man fått ett bra besked gällande rättegången. Hon på frivården tyckte att vi inte ska gräva ner oss i de här. Att de borde bakas in i andra domen även om de händer nu i efterhand. Hon var gammal och erfaren så hon visste vad hon sa men ändå ska man ju inte förlita sig för mycket på de. Det känns ändå skönt att hon sa så men oron finns självklart där.
Vad skulle hända om M fick ett fängelsestraff på 1 år?

Jag har fått en fråga väldigt många gånger på sista tiden av många olika människor.
Hur orkar jag?
Varför har jag stannat kvar hos honom?
Nu när man vet allt man själv har gått igenom så förstår jag faktiskt inte själv att jag har stannat. Om någon skulle berätta allt som har hänt till mig och sen fråga om jag skulle stanna skulle svaret blivit Nej. Jag skulle aldrig låta en människa göra mig så illa och verkligen få mig gå genom berg o hav, riva alla mina murar och blotta hela mig. Men under den här tiden har man egentligen inte fattat vad de är som har hänt. Mitt liv är som en film. En sån där film som man säger "de där skulle aldrig hända mig". Jag har nog inte själv förstått att jag lever som jag gör än. Det känns inte som på riktigt. När jag pratade med en kompis för någon dag sen kommenterade hon "Och du skrattar åt de här?". Ja, jag vet inte hur jag ska reagera så jag skrattar.
Jag ska även nämna att den starkaste anledningen till att jag har stannat är för att jag älskar honom och jag vet att han kommer förbli nykter! De enda jag vill är att vi ska vara en familj. Trots allt som har hänt har M varit helt underbar mot mig. Han har aldrig med mening skadat mig eller fått mig må dåligt. Trots alla mörka stunder och allt som har hänt har vi haft våra ljusa tider. Han har alltid varit helt underbar mot mig och behandlat mig som en prinsessa. Detta kanske låter som att jag ljuger för mig själv men så är det. Det är M's äventyr då han inte varit hemma som allt har hänt.

Jag har alltid haft mottot allt löser sig. För mig har de alltid gjort de! Jag har bränt mina broar många gånger och gjort saker som det känts att det inte finns någon utväg på men de har alltid löst sig. Förr eller senare blir det bra igen. Det är väl på det sättet jag har klarat av de här. Det löser sig. Men om jag ska vara ärlig så känns det som att nu har det snart kommit till den punkten då sanningen kommer springa ikapp en och denna gång så kommer man inte undan.
Jag kommer ihåg då jag o M hade separerat och han inte bodde här längre. Då han kom och hälsade på lillan, de timmarna han var hemma med oss var vi som en familj, en lycklig familj. Sedan när han åkte blev det som en knytnäveslag i ansiktet. De här är sanningen. Du är själv. Ensamstående. Jag är rädd att samma känsla kommer komma snart med allt som händer runt omkring. Vi är en lycklig familj, just nu. Men snart kommer knytnäveslaget och slår ner en till marken. De är just den här anledningen som får mig tro att han kommer få ett fängelsestraff. Just för att jag ska slås ner till marken. Det känns som att det är ödet. Eller karma för allt dumt jag gjort?

2 års dag!

Idag är de min och M's 2 års dag. Det var exakt 2 år sedan som vi gick på en date här i fridhemsplan. De är helt otroligt hur tiden har gått så fort men ändå inte. För 2 år sen var mitt liv helt kaotiskt o jag visste knappt var jag hade mig själv. Att de bara var 2 år sen är helt sjukt. Känns som att de var ännu längre sen! Samma som att jag o M har varit tillsammans. Men ändå har de här 2 åren gått så otroligt fort! Vi flytta ihop väldigt tidigt, förlova oss tidigt och barn kom inte långt därefter. Men vi är lyckliga o de är de som betyder något!
Våran 2 års dag fira vi med att lämna lillan hos mamma och gick o åt middag och de blev även ett bio besök, men dock kort! Såg världens skräp film! Jag har aldrig någonsin gått ut från en bio men idag gjorde jag o M de. Jag har aldrig blivit så besviken! Vi såg The Spirit med Samuel L. Jackson, Scarlett Johansson o de var den värsta jag någonsin sett!! Introt var som en bondfilm från 80-talet! Det var som att de skulle vara utspelat runt 60-talet men var helt kasst med massa sciens fiction! Nää.. fy fan!

Vi var även förbi M's behandlingshem och pratade med personalen. Berättade hur allting låg till o de hjälpte oss ringa handläggaren på bistånds enheten. De värkar inte som att de var något problem att M stannade kvar här i går. Så de var tur! Ikväll har M beslutat sig för att stanna igen. De är jag faktiskt glad över!

Nu är vi åter i lägenheten o..
ska utleva våran kärlek för varandra!

Hahahaa! Vad duktig jag är på o komma på ord!
M tror inte på mig att de finns nått som heter fickla o stirre! Men de finns! Jag vet!

Har jag rätt?

Nu tänkte jag faktiskt vara allvarlig och skriva om komplikation, eller vad man ska kalla de, som jag o M har haft. Jag kan börja med och säga att jag tycker väldigt mycket om hundar och har alltid velat haft en hund men jag är inte uppvuxen med hundar. Jag är inte speciellt bra på hundar, då menar jag deras beteende hur hur de bemöter vissa situationer. M där emot har vuxit upp med hundar och hans mamma har alltid haft hundar. När vi träffades hade hon 3 st. M är hur bra som helst med hundar och vet exakt hur de tänker m.m.
Nu är de så att ända sen lillans föddes o vi har varit hos M's mamma har både hon och M låtit hundarna nosa på lillan, vilket är helt okej! Jag vill absolut inte att hon ska bli hundrädd! Men de har även låtit hundarna slickat henne i ansiktet. Detta är något jag absolut inte vill! Jag vill inte att en hund ska slicka mig i ansiktet och nu när hon är så här liten är de ändå jag som bestämmer! M tycker jag är barnslig och säger att hundars saliv är mycket renare än människans och de är ju sant. Men de handlar om min lilla dotter! Igår låg vi och pratade om de här och de var första gången jag ens nämnde de. Jag har inte vågat innan. Det blev världens krig och vi började självklart bråka. Jag vet att efter jag sa så igår skulle M bara göra de bakom min rygg o jag nämnde de till honom. Jag vill verkligen inte!
Mycket för att jag inte har nämnt något tidigare är för att M's syster har en man som inte tycker om hundarna och han har fått deras son rädd för hundarna och han går nu runt o säger "Dumma hund" något han fått från sin far. Jag har hela tiden tänkt på de här o jag vill ju inte få lillan bli som han eller bli rädd för hundarna! Men jag känner att jag måste ändå få säga vad jag tycker o vill! Ursäkta alla hundälskare men jag hatar (eller hatar är ett för starkt ord), Jag tycker verkligen inte om när hundar slickar mig i ansiktet, jag tycker de är äckligt!! Deras saliv är strävt o man måste alltid gå o tvätta bort de sen! Så varför ska jag ens tycka om att de utsätter min dotter för de här? De kanske är en skit grejj! Men jag har haft de här i tankarna snart 1/2 år!! M säger att de måste låta hundarna hälsa på henne o se att hon är liten annars springer de runt o jaa.. Alla vet väl att en hund alltid måste hälsa. De förstår jag! Nosa på men slicka inte henne i ansiktet!

Så nu alla som läser!
Vad tycker ni?
Över reagerar jag eller har jag rätt?

Skansen

M gick precis. Han har varit här hela helgen!
I fredags var vi bara hemma och gjorde god mat! Igår blev de en promenad genom gamla-stan till djurgårdsfärjan över till skansen.
De var första gången lillan var där! Meningen var att vi skulle kolla på lucia tåget vid 4 men då hade vi varit ute så länge o frös! Så vi lyssna bara på 1 sång sen gick vi in i värmen! Vi var självklart förbi akvariet! Lillan fastnade för de färgglada fiskarna.

Idag var de meningen att vi skulle storstäda! Men de har inte blivit så mycke storstäd.. Lägenheten känns som ett bombnerfall!

I morgon ska jag o lillan möta upp Veronica o vi ska förbi Carro.. D blir kul.

Lillan har varit så jäkla mammig idag! De är bara jag som gäller o man kan inte sätta ifrån henne nånstans! Måste gå o vara mamma nu!

Skyddtillsyn

Som ni har läst så har jag inte mått bra. Inte alls. I går kväll var de jätte jobbigt och M var beredd på att dra därifrån. Om han gör de förlorar han platsen och allt går åt helvete! Som tur kom han inte igår. Han kom i morse istället redan vid 8!
Idag kom det brev från polisen. M har blivit dömd till skyddtillsyn och behandling. Som de verkar just nu är boendet han är på nu godkänt så han kommer slippa få flytta långt bort och till ett slutet behandlingshem!
Lättande nyheter men ändå känns allt så tungt! De är faktiskt mer som händer i mitt liv som jag inte har skrivit om. De är något som jag kommer hålla inom familjen tills vidare iallafall.

Lillan ligger o sover o jag borde egentligen städa o röja upp men jag har ingen lust! Jag vet att jag måste passa på nu när hon sover.. =/

Svenssonliv

Jag har precis haft ett långt samtal med M. Jag har blivit varnad att ha sånna samtal för att M ska orka med och vara kvar. Men jag kan inte ljuga för honom. Han hör i min röst att allt är inte som de ska. De är jag som borde trösta honom och peppa honom men nu är de han som tröstar o peppar mig. På något sätt är de lättare för honom, han har bara kämpat i 4 veckor jag har kämpat i 1 ½ år!

Vi har båda bestämt oss. Vi ska sträva mot ett svensson liv. Vi ska flytta uppåt, köpa ett stort hus med en stor trädgård där vi ska odla potatis, tomater, morötter. M ska bygga en lekstuga i rött till lillan med vita knutar. Hon ska få en sandlåda och en gunga. Vi ska köpa hund och köra traktor. Vi ska ha ett svenssonliv! Bara vanliga tråkiga svensson.

NO MORE DRAMA!
NO MORE PAIN!
NO MORE PROBLEMS!
FUCKING WITH MY BRAIN!

Livet

Det var jätte kul idag när Christine, Tindra o Emilia var på besök. Lillan tyckte de var jätte roligt med en kompis. De blev ett par jätte söta bilder på dom 2 små prinsessorna! Tindra har även hon fått gått igenom en massa med hennes ex så nu har jag fått med henne på att följa med på anhörig möten. Jag har sett att de finns Al-Anon grupp, ska kolla upp lite så ska även hon följa med. Det känns faktiskt jätte bra! Man får ta stöd av varandra. Jag vill inte skriva för mycket om hennes historia, det är upp till henne o skriva.

Efter att de hade åkt passade jag o lillan på att åka till pappa. M vill vara där på boendet så mycket som möjligt o de förstår jag. Så jag o lillan var där enda tills kvällen. De känns skit jobbigt nu! När vi hade sagt hej då till M o gick mot bussen kände jag tårarna rinna o jag orkar inge mer! Jag skickade mess till M o skrev de. Jag orkar inte. Jag har inte valt de här livet. Varför får jag då leva de? De här är hans konsekvenser efter hur han har levt! Men varför är de jag som får ta hela smällen?! De är jag som får stå kvar här själv! De är jag som sitter här nu ensamstående med en 4 månaders bäbis!
Vi åkte 1an hem genom Östermalm. De var inte länge sen jag var en av dom! Festade hela tiden, hela natten, kände alla dörrvakter, bartender o ägare, stog aldrig i kö o hälsade på alla. Jag var en av dom som levde livet. Gjorde vad jag ville när jag ville. O va har hänt med mig nu? Sitter på en buss o känner mig så sliten, ensamstående med ett spädbarn, särbo med en missbrukare o en hyra på en lägenhet jag inte ens har råd med! Med min ekonomi borde jag bo ute i förorten!

De här livet är inte vad jag har valt! De är inte konstigt att jag är deppig! Jag vill inte leva som en anhörig! Jag vill inte vara påverkad av någon annans missbruk! Jag vill vara lycklig! Lycklig med min dotter! Lycklig att få vakna varje dag! Inte önska att natten aldrig tar slut så man slipper kliva upp! Jag får inte deppa ihop. Jag kan inte. Jag försöker att inte göra de. Jag försöker klara mig. Jag försöker vara stark. Men hur mycket ska man tåla? Hur mycket ska man orka? De har inte hänt nått speciellt idag. De är bara jag som inte vill leva som jag lever. Jag ångrar inget! Jag ångrar inte lillan! Jag ångrar inte M! Jag ångrar bara att jag inte öppnade ögonen och trott på min magkänsla från första början, under graviditeten. Jag ångrar att jag inte hade gått hårdare mot M om missbruket.

Sms

"Deppa inte ihop nu.

Vi klarar det här tillsammans.

Ni är ju mitt allt.

Älskar dig av hela mitt hjärta

det kommer bli bra.

Puss" /M

Mötet

Jag skrev inget om mötet igår. Känner att jag fortfarande inte orkar. Men jag kan sammanfatta de. De var jag, M o lillan.. Sen 4 st från soc.. Först våra 2 handläggare på vuxenenheten sen våra andra 2 på familjeenheten... Mycket blev sagt men det kändes efter som att de var mycket som inte blev sagt. M fick berätta om vad han vill göra o jag om hur jag har orkat med. Nu kommer de göra en bedömning om hur de anser att jag prioriterar lillan och om hon mår dåligt av allt. Om de är något, så är de att lillan har haft de bra! Visst har hon märkt att mamma mått dåligt men inte alls så mycket. Hon mår bra, hon skrattar, ökar i vikt o är långt före i utvecklingen! Rädslan finns där! Att de anser något annat. Men annars gick mötet bra. Jag är rädd att de kommer lägga locket på för att nu mår M bra o vill flytta hem. Men de kommer de inte göra. O de är de viktigaste!
Efter mötet blev de en liten runda på stan, åt lunch o kolla i affärer. Vi åkte även till M på stödboendet o kollade in lägenheten. Jaa, den påminner väl om en cell!

Nu ska jag äta frukost sen kanske lägga mig lite igen med lillan..

På väg!

Jag o M har suttit o chattat med webcam på. O gissa vad?! Han är på väg hit! Ååh! Jag saknar verkligen honom redan! Jag kan inte sluta le! Han kommer hit! De är så jobbigt att han måste bo där borta! Han får ju komma o gå hur han vill. Men han måste vara där senast 12. Om han ska spendera kvällarna här till 23:30 för att sedan åka dit o sova sen tillbaka känns de ju lite meningslöst.. Men de är de här vi måste göra för att allt ska bli bra..

Men nu är jag lycklig! Han är påväg hit!

Drömmen

Jag har drömt den sjukaste drömmen i natt!
Nu när man sover hos mamma ligger ju lillan inne hos dom så jag kan sova ut lite grann o självklart drömmer man då!
Jag drömde att min brossa hade fest här fast vi bodde någon annanstans o jag åkte iväg med lillan o M stannade kvar på festen. Sen när vi kom tillbaka hade han slagits med mitt ex som bara plötsligt hade dykt ypp. De hade varit kaos o massa folk o M vart helt borta o kunde inte berätta vad som riktigt hade hänt. Oooh, lite panik känsla när man vakna. O speciellt en saknad efter honom. De är så jobbigt o inte kunna se eller träffa han.

Nu ska jag försöka söva dottern o sen hoppa in i duschen o ta en runda i gallerian.