Lycklig

Igår kväll ringde M och var på väg till hans boende i fruängen. Jag frågade om han ville komma hit och de gjorde han. Han sov här och han är även kvar idag.

I nuläget känns allt jätte bra! Jag har honom här och jag älskar honom. Jag har sagt vad jag vill och vad jag hoppas och han känner samma sak.

Imorse träffade lillan M för första gången sedan augusti! Jag har aldrig sett henne så lycklig! Hon såg direkt att de var pappa och hoppade upp i sängen! Jag är lycklig, M är lycklig och framför allt är lillan lycklig! Hon har fått sin pappa och på dagis imorse förklarade hon stolt att de var hennes pappa.

Han är ute från fängelset och han är här!

Oron lämnar vi till framtiden och tänker i dagsläget. M verkar vara riktigt motiverad och veta vad han vill. Så länge han är drogfri och träffas lillan regelbundet är jag nöjd! '

Jag är lycklig!! Vi är lyckliga!!

Samtal från M

Jag har inte haft tid och skriva på ett tag men i tisdags fick jag ett telefonsamtal som jag missade. Jag ringde upp och kom då till anstalten som M satt på. Han som arbetade där sa "De var nog din man som ringde" och gick och hämtade honom. Så fort M hamnar på häktet så blir vi helt plötsligt tillsammans. När vi avslutade samtalet blev de "puss puss". Vi pratade i allafall länge om allt. De verkar som att han har tänkt om och vill börja prioritera de som är viktigt i livet.


Självklart så väcker de en glädje inom mig. Men jag har hört de här förr. Jag känner hur jag inom mig slits åt olika håll. Den ena sida av mig tänker att äntligen ska lillan få träffa sin pappa igen och han kommer finnas i våra liv. Han kommer leka med henne i parken och följa med till skansen. Få uppleva allt de här som han har missat.

Men den andra sidan försöker sparka mig i arslet och få mig inse att de här har hänt förut. Jag får inte släppa in honom i vårt liv igen. Hur många gånger har jag inte gjort de förut, låtit honom bo här i dagar och leva på mig sedan försvinner han bara en dag och man hör ingenting i veckor. Jag kommer alltid hoppas att han ska bli den han var när jag träffade honom. Jag kommer alltid önska att de kommer bli vi igen. Men de är de som jag blir så arg på mig själv att jag får inte gräva ner mig på de sättet jag en gång gjort.


De kändes så skönt och få prata med honom, höra hans röst. Veta att han mår bra och lever, har tak över huvudet.


Jag har så sjukt mycket nu, med jobbet, M, min kusin som flyttar in på lördag. Tankarna kring något av dessa snurrar runt hela tiden. Jag är chef på mitt nya jobb och är på en avdelning där ingenting funkar. Så mycket arbetsuppgifter hamnar på mitt bord som jag inte hinner med. Antingen är det de här jag grubblar över eller M. De är ändå rätt skönt att jag kan koppla bort jobbet när jag kommer hem och tänka på honom.

Krig!!

Jag avbokade mötet med tandhygenisten idag. Skyllde på att jag o lillan är förskylda. Lite sanning ligger de väl i de, men inte speciellt mycket.

Jag vaknade upp 5 i morse om att jag drömde att Sverige var i krig! Jag sprang runt hos mamma och letade gömställen där jag kunde gömma mig när soldaterna kom! Jag hade lillan i famnen men hon var mycket, mycket mindre! Bara nån månad gammal och sov hela tiden! De var faktiskt en jätte äcklig dröm! Jag hade svårt att somna om efter..

Neh, nu blir de slapp i soffan nån timme sen ska jag börja städa här. Idag kommer lillans fastrar och kusin på besök.

Möten & Dröm

Då kanske jag ska bli mer ingående om mötet igår. Alla hade väl något och säga men det kändes som huvudämnet hamna hos bistånds enheten som självklart inte var där! Det känns som att egentligen blev inget bestämt utan allt snurrade runt bara. M ska göra sin adha utredning innan han gör 12 stegs programmet och han kan inte påbörja träningsjobba heller så de krockar. Massa grejjer ska starta men inget som gör de nu. Enda som blev bestämt var väl att M ska få ha permiss under helgerna och blåskontroller varje kväll. (tack vare mig, har inte funderat på om de är bra eller dåligt. Men de är väl bra?)

Igår kändes allt som frågetecken men nu har allt blivit så mycket bättre! Idag var de ännu ett möte med vår handläggare på biståndsenheten, som är ny utbildad, de märker man direkt! Vi hade med oss ekonomichefen på M's boende på mötet. Hon har även jobbat på bistånd och vet vad de handlar om. Det var verkligen tur att hon var med för hon sa till och med åt tjejen (för de är precis vad hon är! Ingen tant!) att hon inte ska gräva för mycket bakåt och om vad som har hänt utan se framåt! För en drogmissbrukare är de inte svårt att 20 000 bara försvinner på några dagar och att hela mitt sparkonto med alla mina pengar är borta! Men de verkade hon inte förstå! Hur som helst ringde hon nyss och vi får pengar redan på fredag! Pengarna är till för M's SL kort och sedan mat åt mig o lillan! De tyckte jag var bra bestämt! Jag nämnde faktiskt att M har snott mat åt henne och åt oss för att vi ska kunna klara oss. Men de ska inte behövas mer!

En annan bra sak: M ringde Magnus Huss mottagningen angående utredningen och nu verkar de som att han kan få påbörja utredning när som helst! Han har varit drogfri så länge som de vill att de ska vara sedan har han påbörjat 2 st utan att slutföra dom sedan efter allt M har gjort och fått "diagnos" för innan verkar de väldigt angeläget att han ska börja så snart som möjligt!


Nu känns det som att saker o ting börjar falla på plats! Jag o M är starkare än någonsin! På tal om de! Nu kom jag på vad jag drömde inatt! Hade nästan önskat att jag inte kom på de! Jag skickade ett argt sms till M kl 5 när jag vaknade av panik!

Jag drömde precis som de har varit förut. Jag var hemma hos min mamma och mina släktingar var där. Jag kommer speciellt ihåg mina kusiner och att vi satt o åt uppe i köket. M hade sagt att han skulle sova hos någon kompis tror jag de var eller om de var så att han skulle komma hur som helst så kommer jag ihåg att jag ringde honom o fråga vart han var. Ett antal gånger. Jag tjatar o de blir bråk. Sen när han kommer så är han helt rikspåtänd. Vi börjar bråka o han får ur sig att han har sovit hos G (som jag vill att han inte ens ska ha kontakt med!). Jag blir förbannad åsså hamnar vi ute i spånga där M var ett antal nätter o mecka på bilen. Då sitter G o hans brud i en bil. Jag står o skriker på M ute på vändplan. De värsta var att jag kände exakt så som jag har känt alla andra gånger. Jag måste lämna honom men jag kan inte, jag vill inte. Jag skriker o slår på honom och känner hur paniken inom mig växer. Tårarna rinner o han har förstört allt igen! Jag kommer ihåg hur jag stog o velade ska jag gå o lämna honom eller ska jag ta med honom hem o förlåta honom. Som tur är vaknade jag!
Gissa hur mitt sms lät till M efter denna dröm. Jag är bara så glad att de var en dröm! Jag skulle aldrig klara av om jag skulle hamna där igen. Då finns det bara en väg o de är utan honom. Men de här är de förflutna och nu är han drogfri! De är de enda som betyder något! Men faaan! Jag vill inte drömma sånna här drömmar mer!!

Svenssonliv

Jag har precis haft ett långt samtal med M. Jag har blivit varnad att ha sånna samtal för att M ska orka med och vara kvar. Men jag kan inte ljuga för honom. Han hör i min röst att allt är inte som de ska. De är jag som borde trösta honom och peppa honom men nu är de han som tröstar o peppar mig. På något sätt är de lättare för honom, han har bara kämpat i 4 veckor jag har kämpat i 1 ½ år!

Vi har båda bestämt oss. Vi ska sträva mot ett svensson liv. Vi ska flytta uppåt, köpa ett stort hus med en stor trädgård där vi ska odla potatis, tomater, morötter. M ska bygga en lekstuga i rött till lillan med vita knutar. Hon ska få en sandlåda och en gunga. Vi ska köpa hund och köra traktor. Vi ska ha ett svenssonliv! Bara vanliga tråkiga svensson.

NO MORE DRAMA!
NO MORE PAIN!
NO MORE PROBLEMS!
FUCKING WITH MY BRAIN!

Livet

Det var jätte kul idag när Christine, Tindra o Emilia var på besök. Lillan tyckte de var jätte roligt med en kompis. De blev ett par jätte söta bilder på dom 2 små prinsessorna! Tindra har även hon fått gått igenom en massa med hennes ex så nu har jag fått med henne på att följa med på anhörig möten. Jag har sett att de finns Al-Anon grupp, ska kolla upp lite så ska även hon följa med. Det känns faktiskt jätte bra! Man får ta stöd av varandra. Jag vill inte skriva för mycket om hennes historia, det är upp till henne o skriva.

Efter att de hade åkt passade jag o lillan på att åka till pappa. M vill vara där på boendet så mycket som möjligt o de förstår jag. Så jag o lillan var där enda tills kvällen. De känns skit jobbigt nu! När vi hade sagt hej då till M o gick mot bussen kände jag tårarna rinna o jag orkar inge mer! Jag skickade mess till M o skrev de. Jag orkar inte. Jag har inte valt de här livet. Varför får jag då leva de? De här är hans konsekvenser efter hur han har levt! Men varför är de jag som får ta hela smällen?! De är jag som får stå kvar här själv! De är jag som sitter här nu ensamstående med en 4 månaders bäbis!
Vi åkte 1an hem genom Östermalm. De var inte länge sen jag var en av dom! Festade hela tiden, hela natten, kände alla dörrvakter, bartender o ägare, stog aldrig i kö o hälsade på alla. Jag var en av dom som levde livet. Gjorde vad jag ville när jag ville. O va har hänt med mig nu? Sitter på en buss o känner mig så sliten, ensamstående med ett spädbarn, särbo med en missbrukare o en hyra på en lägenhet jag inte ens har råd med! Med min ekonomi borde jag bo ute i förorten!

De här livet är inte vad jag har valt! De är inte konstigt att jag är deppig! Jag vill inte leva som en anhörig! Jag vill inte vara påverkad av någon annans missbruk! Jag vill vara lycklig! Lycklig med min dotter! Lycklig att få vakna varje dag! Inte önska att natten aldrig tar slut så man slipper kliva upp! Jag får inte deppa ihop. Jag kan inte. Jag försöker att inte göra de. Jag försöker klara mig. Jag försöker vara stark. Men hur mycket ska man tåla? Hur mycket ska man orka? De har inte hänt nått speciellt idag. De är bara jag som inte vill leva som jag lever. Jag ångrar inget! Jag ångrar inte lillan! Jag ångrar inte M! Jag ångrar bara att jag inte öppnade ögonen och trott på min magkänsla från första början, under graviditeten. Jag ångrar att jag inte hade gått hårdare mot M om missbruket.

Drömmen

Jag har drömt den sjukaste drömmen i natt!
Nu när man sover hos mamma ligger ju lillan inne hos dom så jag kan sova ut lite grann o självklart drömmer man då!
Jag drömde att min brossa hade fest här fast vi bodde någon annanstans o jag åkte iväg med lillan o M stannade kvar på festen. Sen när vi kom tillbaka hade han slagits med mitt ex som bara plötsligt hade dykt ypp. De hade varit kaos o massa folk o M vart helt borta o kunde inte berätta vad som riktigt hade hänt. Oooh, lite panik känsla när man vakna. O speciellt en saknad efter honom. De är så jobbigt o inte kunna se eller träffa han.

Nu ska jag försöka söva dottern o sen hoppa in i duschen o ta en runda i gallerian.

Mamma-Pappa-Barn

Jag hade faktiskt stängt av datan och gått o lagt mig. Men jag kunde inte sova, de kliade faktiskt i fingrarna o jag var tvungen o gå upp o sätta på datan o blogga..

Om man kollar på de flesta hushåll så ser man att de inte är som de var förr. De finns inte längre Mamma-Pappa-Barn. Oftast är de bara Mamma-Barn eller bara Mamma-Pappa men inget barn. När man tänker på en familj är min bild Mamma-Pappa-Barn, åsså kommer de Villa-Volvo-Hund.

I min bild är man lycklig och de finns inga fel vägar. Den enda vägen som finns är mot lycka. Jag ser ett stort hus om ringad av skog, inte allt för tjock men ändå skog, ett hus nere vid en liten sjö, i ett stillsamt område. Skogen består mest av granar och de går en liten grusväg upp till den stora bilvägen. Närmaste granne ligger ungefär 50 meter bort. Men de är ändå tyst utomhus. Nere vid sjön finns det en brygga och en liten roddbåt. De är skymning och himlen är alldeles röd. Vid uppfarten står de en stor kombi och en basketboll som ligger på helt still vid kanten. Gräsmattan är stor med buskar som ramar in tomten. Huset har 2 våningar men framför allt en lycklig familj. Bestående av
mamma-pappa-o-barn.