Natten blev som förväntat. De blev missförstånd och bråk redan vid 12 tiden. Jag skickade ett sms till M där jag skrev "Nyckeln sitter i dörren 1". Det jag menade var attt jag lämnar nyckeln i låset kl 1 så han inte kan komma in. Detta sms gjorde hela natten. M tolkade de som att jag lämnade nyckeln i redan då och att jag inte ville att han skulle komma hem och sova hemma. Det jag ville med smset var att han skulle svara i något som: "Jag kommer om 1h eller 2h" och skynda sig hem. Men han svarade inte och jag somnade.
5:50 vaknar jag och sängen är tom! Ännu en gång! Jag for ur sängen och sprang runt i lägenheten panikslagen! Vafan! Han är inte hemma! Jag ringde till hans mobil. Svarar inte. Jag ringde igen, igen och igen. Säkert 10 gånger utan svar. Tankar om sjukhus och polis slog mig. Fan, måste man ringa dit igen och leta honom där. Han hade inte ens svarat på mitt sista sms om att "nyckeln sitter i dörren 1". Jag ringde igen o han svara. Han var i centralen Jag bad han komma hem.
Han var nykter och drogfri. Men de stoppade inte mig. Jag var flyförbannad. Jag hade tagit av mig förlovningsringen och intalat mig att nu är de slut. Han låter inte mig gå igenom de här ännu en gång!
De blev en massa bråk, saker blev sagda och gjorda innan vi kunde prata normalt till varandra.
På ett sätt känns det som att jag har svikit mig själv. Jag har bestämt mig att M får inga mer chanser om han gör något är de över. Men nu kom han hem drogfri och nykter. Han hade druckit endast 1 öl. Han vågade inte komma hem för jag hade sagt till honom innan smset att jag inte ville ha honom hemma om han drack. Men de är inte acceptabelt och komma hem efter 6.
Vi har kommit förlångt för att ge upp nu. Han är fortfarande drogfri och de är de viktigaste.
Vi är fortfarande inte överens om nattens och morgonens bråk..
Nu kan jag inte skriva mer då jag har en dotter som kräver min uppmärksamhet.
Men dramat lever vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar