Nu är bilen ingen huvudvärk längre. M's mamma o hennes man kom o hämtade den igår. Så nu är den äntligen borta!
Igår ringde hon från bistånd o sa att vi inte kommer få bidrag pga mina fonder jag hade i maj förra året. Hon skulle prata med sin chef och hon skulle få göra en bedömning. Jag är så jävla less på de här! Jag sa de att om vi får avslag vill jag ha ett möte med hennes chef! Varför ska vi ha henne som handläggare när hon fan inte vet ett skit och måste gå igenom allt med sina kollegor och chef? Igår var de ett rejält bakslag. Jag orkar inge mer nu. Jag står på gränsen till att ge upp. Skita i allt. Jag orkar inte bråka eller kämpa mer. Jag förstår inte spelar de någon roll vad man har gjort med alla pengar? Om M har knarkat upp dom eller om vi köpt barnvagn, spjälsäng m.m. Spelar de nån roll? De är borta är de inte de som är huvudsaken? Jag ringde M's handläggare på vuxenenheten o sa att han får ringa hennes chef o klara upp de här. Jag orkar inge mer. Igår var jag skit trött redan vid 9. Gick o la mig men somna inte förrän efter 12. Jag fick en panik ångest attack! Jag låg o hyperventilerade o tårarna bara forsade! Jag orkar inge mer! Fattar inte dom att vi kämpar varje dag för att klara oss. M kämpar varje dag för att vara drogfri och jag kämpar varje dag som en ensamstående mamma. De här är de sista jag orkar kämpa för!
Jag har sagt de förr men nu är jag så jävla less!! Nu har de fan gått för långt! Fattar de inte att de kan gräva hur mycket som helst bakåt o se att vi har haft de bra ekonomiskt men de är inte de som är aktuellt nu!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar