Idag fick jag sov morgon ända till halv 12! M var hur duktig som helst och gick upp redan vid halv 6 o sen lät han mig sova.
Dagen har bestått av pizza och lost avsnitt. Humöret är väl inte på topp.
M är ute. Hans nya bästis på boendet känner nån som skulle ha fest. Hans nya bästis går på antabus så han får inte dricka. Vilket jag ser som något positivt. Självklart är jag orolig. De är väl inte så konstigt. Jag vill att M ska gå ut o umgås med sina kompisar men alla han har haft tidigare knarkar fortfarande så de är ju bra att han har hittat någon som går igenom samma sak och är ren. Men lika självklart som jag är orolig började jag såklart bråka i sista sekund. Bara för att M är frisk och får hjälp för sin sjukdom betyder inte de att jag är de. Jag är fortfarande medberoende och mitt förtroende för honom är något han kommer få bygga upp. Om han skulle knarka vet han att han förlorar mig och lillan. Men jag tror faktiskt inte att han kommer göra de. De är mer dricka jag är orolig för. Jag sa till honom att om han dricker vill inte jag att han ska komma hem. Jag vill inte ha honom här då. Han får inte dricka mer för familjeenheten och de är något han måste acceptera. Jag hoppas verkligen han sköter sig. Jag har bestämt att jag inte ska ringa och börja bråka med honom. Men jag har hela tiden allt som har hänt förut i tankarna. Han skulle till söder för att hämta pengar av en arbetskamrat och kom inte hem på en hel helg. Han skulle iväg och fixa bilen och kom inte hem på en hel vecka. Så att jag inte litar på honom när han säger att han ska komma hem är nog inte så konstigt. Jag vet att saker och ting är annorlunda nu. Men de är de för honom, inte för mig. De kommer ta tid för mig att lita på honom igen och rädslan att han gör något kommer alltid finnas där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar