Alla har väl låtar som får en minnas tillbaka till när man var liten o till vissa speciella händelser. Min låt är Ludacris - Growing Pain. Jag tänker tillbaka till när jag var runt omkring 13-15 o gick i högstadiet. Livet i Hässelby. Hårda tider. Ghetto?
Jag som tänkte att i detta inlägg ska jag fan i mig ta o bli djup! Men nu står de helt still! Jag vet faktiskt inte vilket utav alla mina "Liv" som har varit hårdast. Om vi säger så här: Jag har gått i skolan på 3 olika stället, 2 av dom ute i förorterna o 1 i stan. Jag räknar de som 3 liv sedan har vi 2 liv efter gymnasiet; Supar livet och de nästsista - kaoslivet. Mitt liv nu är som Mamma.
Egentligen har alla dessa liv format mig till den jag är. Genom alla liv har jag fått nya vänner och förlorat vänner efter nya liv. Visst alla förändras o alla har hårda tider.
Shit, jag räkna nyss ihop de till 6 liv. En katt har 7 liv. Om jag minns rätt. Betyder de att jag endast kommer ha 1 till?
Skit samma.. Ludacris låt är fan en av de bästa jag vet. Den påminner om allt som har hänt Allt som gick snett så egentligen ska man väl må dåligt när man hör den. Men den kanske har blivit mer som terapi.
Tryin so hard
So hard to survive
Cause even though we were young
We had to stay strong
No matter what we went through
It was me and my crew
And thats how we win
When we were kids
Jag har ingen jääävla blogg lust! Nu sitter jag på golv jävlet o skriver. Jag o M tyckte de var smart o koppla datan till TV o inte använda varken data bordet eller skärmen. Så nu måste man ju sitta på golvet för att tangentbordet o musen inte räcker till soffan..
Fan jag har redan börjat ångra mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar