Mötet

Då har jag fått lillan i säng, äntligen.

Mötet i dag. Det blev vi, M's kontaktperson på boendet, försörjningsstöd, vuxenenheten och familjeenheten.
Jag vet inte hur jag ska skriva om mötet. Det står lite tomt i huvudet. Men som sagt det gick som förväntat. Försörjningsstöd sa inte så mycket mer än "ja..." och "jag ska kolla med min chef". Jag frågade rakt ut varför hennes chef inte satt med för det är ju hon som tar alla beslut. Jag nämnde även att jag hade ringt henne och bett henne ringa mig och eventuellt boka ett möte. Men utan svar.
M's kontaktperson på boendet tycker det är bedrövligt att allt är så nära att skita sig för några ynka tusenlappar! Dom kämpar att M ska hålla sig ren och gör allt för att kunna lägga upp en planering med honom och hans behandlingar men allt skiter ju sig om vi eller jag inte klarar mig ekonomiskt.
Vuxenenheten tyckte samma sak. Han ska även ringa försörjningsstöds chefen i morgon och prata med henne.
Familjeenheten hade mycket och säga och blev till och med förbannad!
Jag sa att jag har gått in i väggen, jag gråter varje dag och orkar inge mer, det är självklart att lillan märker av att mamma mår dåligt! De var just de här som fick familjenheten förbannad! Allting handlar ju om att lillan ska få de bra och en trygg uppväxt! Om mamma mår dåligt så mår ju hon också dåligt. Familjeenheten bad försörjningsstöd att se efter min situation. Jag måste bli stöttad. En människa klarar inte hur mycket som helst! Jag nämnde att M är rökare, han är cocacola beroende och godis beroende. Om jag inte köper hans cigg så snor han dom, om jag inte köper colan eller godiset så snor han dom! Och när jag får endast nån hundring kvar efter att ha betalat av räkningar blir det självklart lillans mat men även M's cigg. Min mat finns inte ens med planerat! För om jag inte betalar ciggen snor han dom i kassan och då är det jävligt stor chans att han åker fast! M har inte ens fickpennings normen! Han är nekad fickpenning! Minimum ligger på 1200 kr i månaden och det är just så mycket som de hela skiter sig med! 1200 kr! Inge mer! Utan det äckliga beloppet! Jag börja gråta ett antal gånger under samtalet. De är så här våran verklighet ser ut och den är sur! Man tar inte ut massa pengar för att sen 8-9 månader senare söka bidrag! Man vill inte söka bidrag! Nu fick vi reda på att vi har fått avslag till och med april. Hon har använt summan jag hade i maj 2008 och gjort en beräkning att de borde räcka till och med april 2009. Så vi ska inte få några pengar till och med april.. Men detta sa hon väldigt tyst och babbla runt det innan man han uppfatta vad det var hon sa.
Denna gång uppmanade även försörjningsstöd oss att låna pengar för att klara oss! Jag sa de då men de var ju därför vi fick avslag förra gången! Men den nu ska det tydligen vara helt okej!
Försörjningsstöd har ringt oss 2 fredagar i rad och gett oss avslag. Det är inget man vill ha på en fredag! Det sabbar hela helgen och man kan inte ringa och få tag på någon för alla är lediga eller slutar tidigt! Så jag bad henne om hon ska ge oss avslag igen så ringer hon vuxenenheten! Inte oss! Jag vill inte ha ett till sånt samtal!

Ja, det var väl en kortfattad version av mötet. Jag är tom. Jag har varit det sen mötet. Jag är less.

Jag ska bara nämna att de här med M's cigg. Jag köper en limpa för halva priset av en kompis. På så sätt blir de billigare i längden och jag räknar med en limpa varje månad sen får han fixa nya cigg på egen hand. Det kanske är fel när pengar borde gå till mat. Men min mamma och M's mamma kommer gärna hit med matkassar i nödfall.