Då har de hänt.. Ensamstående.. Efter att M hade gått i morse gjorde jag mig ordning så jag kunde dra iväg o träffa Veronica. Vi gick en runda på stan o gick o åt då M ringde o sa att han måste tillbaka till läkaren för att få ett läkarintyg. På vägen dit dök han upp när vi satt o åt! Älskling! Saknar honom redan! Nu är de så att han har droger i blodet o då får han inte flytta in dit utan nu måste han ligga på avgiftning i 5 dagar. Inga besökare o ingen mobil! Självklart fick jag panik när han ringde o sa de. Kände hur panikångesten slog hjärtat! Faaan! Inte bara att han ska flytta utan nu får man inte träffa honom på hela veckan! Jag vet att de är för de bästa! Men jag vill inte! Jag behöver honom! Jag vill ha han här! När Veronica skulle gå kom ångesten igen! Jag vill inte hem! Jag vill inte komma hem o lägenheten ska vara tom! Shit va jobbigt de känns! Lillan ligger o sover o allt känns så tyst! Tomt! På nått sätt känns de som de gjorde förra gången när han flytta ut. Men nu är inte villkoren samma, de är vi två men han är ändå inte här! Jag vill inte gräva ner mig o jag vill inte deppa ihop men de känns verkligen som jag gör de! Varje minut är en kamp som jag måste kämpa mig igenom! Tyck att jag är barnslig men jag är mörkrädd, jag vill inte att de ska bli kväll o natt. Jag vill inte lägga mig i vår dubbelsäng själv.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden
De är egentligen AA-bönen.
M Jag älskar dig O behöver dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar