Dagens kamp har varit lite upp o ner.. De började väl så där sen blev de bättre sen sämre. M var ganska pigg på eftermiddagen men började få feber o frossa. Jag känner igen symptomen o visste att de här skulle hända. Men de blev inte så illa som förra gången! De var inte kul. Då låg han o skaka i 3-4 dagar o kallsvettades hela tiden. Nu har de inte gått så långt men jag såg att de var på gång. I går hittade jag en påse röka i bilen, jag slängde den aldrig utan gömde i lägenheten för jag visste att de e de enda som skulle hjälpa honom när han skulle bli så här. Så nu har M rökt o i kväll var första gången han öppnade armarna o lät mig verkligen pussa o krama honom. Nu sover han gått på soffan igen. De känns skönt att han har visat att han uppskattar mig o fortfarande älskar mig trots att jag tvingar honom att sluta (han vill själv till en viss del).
På nått sätt fokuserar jag så mycket på framtiden o ett liv utan droger att jag inte ens stannar upp o frågar mig själv hur jag kommer klara de här.
Jag tänker mycket på hur han sen kommer att inse allt han har låtit mig gå igenom o de är då han kommer förstå hur dåligt man har mått. Nu får man på något sätt bara "göra" o "köra" o inte känna efter hur man egentligen lever. Jag är jätte snäll mot honom o gör allt han vill o ber mig om. Jag går på något sätt på tå o de enda jag vill är att han ska må bra o fortsätta vilja bli ren så han inte bara skiter i allt o drar iväg o börjar igen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar