03 november 2008

Dag 2

Dagen har varit lång men faktiskt inte allt för jobbig. Jag gick först upp 6 o mata lillan sen gick vi o la oss igen o sov till 8. M har sovit hela dagen. Jag vet precis hur man kommer vara de närmaste dagarna.. Men han är faktiskt piggare nu på kvällen än vad jag trott. Han har legat i sängen o knappt fått liv i honom på hela dagen. Men nu är han lite piggare o är vaken. Förra gången han slutade med drogerna sov han non-stop i nästan 1 vecka. Var bara upp o åt. Så jag har förberett mig på att de kommer bli värre den här gången men de värkar som de kommer bli lättare. Men man får se.. Jag har i allafall varit inne hela dagen i dag. De har varit fint väder men mitt psyke har inte orkat att gå ut o möta folk. I stället har jag varit hemma o tagit tag i saker. Städat undan alla M's kläd-högar som har växt o växt sista tiden. Ringt soc o anmält M till LVM (lagen om vård för missbrukare). Så nu kommer de bli ett möte inom 2 veckor där vi ska planera hans väg till tillfrisknade o eventuell behandlingshem. Och självklart frågade de om jag också höll på med droger och att de måste anmäla till familjeenheten för att ett barn är inblandat. Men där har vi redan en kontakt som har varit hemma hos oss o träffat alla 3 o jag vet att de tyckte att vi hade de bra och att de inte kommer vara några problem. De vet som jag att jag är en bra mamma! En annan fråga som de var tvungen o fråga är om M någonsin har misshandlat mig o är aggressiv, och de är något han aldrig varit! De är rättare sagt jag som har slagit honom, men jag har haft min anledning då! M är en bra pappa o sambo han är bara sjuk o har ett missbruk. De känns i allafall skönt o ha gjort anmälan o nu vet jag att man kommer komma någonstans. Vården för psykisk sjuka o missbrukare är sjukt dåligt! De är alltid långa vänte köer o läkarna är oftast själv avdankade av nått verkar de som. De är de som är så fel, de som söker psyk eller missbruks hjälp gör de med en viskande röst o då får man ingen hjälp. Hur ska en person som mår piss o inte är säker om de vill ha hjälp kunna skrika ut att de vill ha de och att de vill ha de nu? För de är precis vad man måste göra skrika ut att man vill ha hjälp! Annars får man ingen. Igår när vi satt o vänta på läkaren tog hon 4 st före M för att de var mer akuta! HALLÅÅ! Min sambo behöver hjälp o han behöver de nu!

Jag känner mig öppnare än vad jag gjorde då M flyttade ut. Då pratade jag inte med någon o låste in mig. Nu när man pratar med någon frågar jag alltid om de har läst min blogg. På de sättet slipper man att berätta allt vilket har varit de jobbiga.

I natt har jag i allafall sovit bättre, men inte bra. Jag har ätit bra och haft en aptit men jag har dock rökt. De känns som att någon tröst måste jag få ha. Jag är helt inriktad på att klara dagarna som kommer komma, månaderna att jag inte har tänkt på hur jobbigt jag kommer ha de med att lita på honom och förlåta honom. De ringde från Maria anhörigstöd idag o jag ska dit på möte den 21a. Jag hoppas bara att jag kommer kunna bearbeta allt han har gjort o kunna förlåta honom.

Inga kommentarer: