Ännu en gång sitter man här sömnlös o förstörd. 3e natten i rad nu. Hoppas verkligen de blir 3e gången gillt. Kl är 4 o allt känns så jävla hopplöst! Jag ger honom chans efter chans, hur många chanser ska han få egentligen? Jag är trött på att lägga mig ledsen o somna men gråten i halsen. Jag är trött på att alltid vara så rädd att när jag vaknar upp sen finns han inte där! Jag orkar inge mer. När han flytta hem skrev jag ett inlägg om "No More Drama" o guess what? De har bara börjat! Jag känner mig för gammal för sånt här förhållande! Jag vill ha lugn o ro, ett stadigt förhållande. Men allt blir bara kaos! Drama, drama, drama... de e de enda som finns i mitt liv för tillfället. Jag fick många mess efter förra inlägget. Jag vet att ni bryr er o ni som känner mig vet att jag inte svarar utan bara stoppar huvet i sanden o gräver ner mig själv. I går gjorde jag något dumt. Nått jag hade lovat mig själv att aldrig mer göra. De gör ont i mig att jag fortfarande kan må så dåligt. Jag har min livsgnista men allt känns så svart. På måndag ska jag ringa min barnmorska (hon vet hela historien) o diskutera om anti-depp. Jag måste bli stabil nu o med de här förhållandet kommer jag aldrig att bli de annars. M anser att jag är felet. Kanske de, men just nu är de han som gör allt..
Hur länge ska man kämpa? Hur mycket ska man orka med innan man kastar in handduken o går? När man har ett barn ihop blir de inte så lätt. De enda jag önskar är att allt ska bli bra, men de verkar som att de aldrig ska bli de.. Så när ska jag bli stark nog o lämna de här destruktiva förhållandet? O lämna någon som jag älskar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar