Jag hade faktiskt stängt av datan och gått o lagt mig. Men jag kunde inte sova, de kliade faktiskt i fingrarna o jag var tvungen o gå upp o sätta på datan o blogga..
Om man kollar på de flesta hushåll så ser man att de inte är som de var förr. De finns inte längre Mamma-Pappa-Barn. Oftast är de bara Mamma-Barn eller bara Mamma-Pappa men inget barn. När man tänker på en familj är min bild Mamma-Pappa-Barn, åsså kommer de Villa-Volvo-Hund.
I min bild är man lycklig och de finns inga fel vägar. Den enda vägen som finns är mot lycka. Jag ser ett stort hus om ringad av skog, inte allt för tjock men ändå skog, ett hus nere vid en liten sjö, i ett stillsamt område. Skogen består mest av granar och de går en liten grusväg upp till den stora bilvägen. Närmaste granne ligger ungefär 50 meter bort. Men de är ändå tyst utomhus. Nere vid sjön finns det en brygga och en liten roddbåt. De är skymning och himlen är alldeles röd. Vid uppfarten står de en stor kombi och en basketboll som ligger på helt still vid kanten. Gräsmattan är stor med buskar som ramar in tomten. Huset har 2 våningar men framför allt en lycklig familj. Bestående av
mamma-pappa-o-barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar