Jaaa, hur går kampen? Känns som de rullar på har egentligen inge nytt o berätta på den biten mer än att M sköter sig. Han har rökt nån gång men han har alltid sagt till innan o inte gått bakom ryggen. Vi har prata om hans kompisar. O de sjukaste är att den enda som sagt att han är duktigt o stöttat honom är den person som jag minst anade o den person jag har skyllt på för M's missbruk! Denne person är en "orginal" om man säger så o har funnits med i de här svängarna allt för många år. Att han är den enda som har sagt att M är duktig o att han inte behöver droger gör mig nästan förbannad!
Men så är de! Den som sa att de är killar som kommer o går vet inte ett skit! De är vänner som kommer å går! Så som samhället ser ut nu är alla så äckligt egoistiska o folk säger att de alltid kommer ställa upp o finnas där men när de sen gäller så står man alltid själv! De är något jag har lärt mig under min uppväxt o tydligen gäller de också i M's fall. Kompisar finns bara där när de själv passar. Jag vet inte hur många gånger man har blivit huggen i ryggen av en "kompis".
Jag har för länge sen slutat lite på folk, jag räknar inte med någon o vet att i slutändan står jag alltid själv. De spelar ingen roll hur många gånger eller vad en "kompis" säger.
Men sen finns det alltid de som lyssnar och gör så gott de kan. Men tyvärr har jag alltid varit omringande av fittor (rakt ut sagt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar