Ni som har läst bloggen ett tag vet att jag skrev förut om att jag hade lämnat ett meddelande till fryshuset psykoterapeuter, nått sånt. Jag lämnade då ett meddelande på telefonsvararen där de sa att de ringer upp inom 1 vecka. Detta var kanske 2-3 månader sedan, efter de har jag inte hört ett ord! När jag o M kom hem en kväll för någon dag sen hade vi ett missatsamtal från fryshuset och jag förstog att de var dom. Jag ringde upp 1 timme efter att de hade ringt men utan svar. De är klart men skiter i de då. Idag ringde en dom upp. Just därifrån, fryshuset. Hon hade en såkallad Vänte-grupp där man får gå och prata 4-5 st med en psykoterapeut. Jag blev erbjuden en plats.
Först visste jag inte hur jag vänligt skulle tacka nej till detta. Mitt svar blev något: Jag är småbarnsförälder och sambo med en missbrukare, jag har för djupa problem för att ens sitta och prata med andra om de som inte har något med de att göra. Jag pratar endast med personen som kan hjälpa mig.
Va fan ska jag säga?! Jag har ingen som helst lust o sitta o prata med 4 till tjejer födda slutet av 90 talet om mina problem! Va fan vet de om att vara ensamstående mamma (som jag har varit och som har satt sina sår!) och medberoende. Nu kanske jag är helt ute och cyklar. Men jag känner att jag har sjukt mycke mer problem för att sitta och prata med andra om de. Och glöm inte att jag har fått social fobi! Jag vill fan heller gå till nån jävla vänte-grupp. Ge mig en hjärnskrynklare som endast lyssnar på mig!
Att jag hade hamnat på en väntelista dit visste jag inte förrän de här samtalet. Men tydligen är de andra 4 som ska vara med i vänte-gruppen före mig. Så hur lång tid de skulle ta visste man inte.
Varför är de så att man måste ta självmord eller mörda någon i Sverige innan man får hjälp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar