Ultimatum

Som jag skrev i inlägget innan har M's mamma varit här.
Jag har länge haft 2 saker att diskutera med henne angående M's tillfrisknande. Nu låter det som att jag har något o bråka om men så är inte fallet! Jag vill veta hennes åsikt och tankar.
Det handlar om M's kompis som nu sitter i fängelset men kommer ut till sommaren. Detta är en av hans bästa vänner. Jag vet att han betyder så mycket för M och han har alltid ställt upp för honom vad de än har handlat om. Han har alltid velat M's bästa. Felet med honom är att han knarkar. Han är runt 40 och har i stortsätt knarkat sen han var 20 och åkt in o ut i fängelset. Alltså ingen bra typ. Själva han är en jätte snäll människa men med honom kommer de dåligheter. Hans beroende, hans vänner, hans kretsar, allt med honom o göra är dålig. Han kommer aldrig sluta knarka. Han kommer aldrig bli en sån kompis M behöver. Men han är den personen M vill ha i sitt liv. Om han kunde välja är han den enda M behöver. Ingen annan kompis är bättre. Själv är jag kluven Jag vet att det är en bra människa men hans kompiskrets, hans beroende, hans hem, hans val i livet o hans kriminella liv är något som inte ens ska vara i närheten av min familj. Detta är något M har svårt o acceptera. Han säger att han vill kunna ha kontakt med honom, ringa o kolla hur han mår nån gång då och då. Men jag är så skeptisk! Många gånger har M ljugit för mig, han har sagt att han ska gå o köpa cigg och i stället har han suttit utanför i bilen och hämtat M och sedan åkt iväg o knarka. Denna människa har också suttit o ljugit för mig rakt upp i ansiktet angående M's missbruk. De är klart han kommer se efter M's bästa och att vi inte bråkar. Varför ska han svika M o berätta sanningen till mig?

Jag har gett M ett ultimatum: Om han ska finnas i M's liv kommer inte jag o lillan göra de. De blir antingen vi eller han.

Kanske är dumt av mig men jag känner att jag aldrig kommer vara okej med att de umgås. Visst har jag kommit en lång bit i mitt medberoende men när de gäller honom blir jag akut sjuk igen. Någonstans känns det också som att jag har rätt till att ge honom de här valet. Nu är detta inget aktuellt förrän han kommer ut från fängelset men min oro över det här kommer finnas o gnaga inom mig, därför tog jag nu upp det med M's mamma. Hennes tankar om detta var att hon först o främst vill träffa denna människa för att kunna bedöma. Sedan är hon väldigt trygg i att M vill fortsätta vara drogfri. M's mamma är väldigt bra och prata med. Jag känner att jag verkligen kan prata med henne om allt. Hon finns där o lyssnar och de tackar jag otroligt mycket för!