Det känns som att de var jätte länge sen jag skrev direkt från hjärtat, utan massa förtänkta meningar och massa hinder. Jag är på ett sätt anonym i bloggen men många vänner är ändå inne o läser o vet att de är jag.. Vissa saker vill man inte dela med sig men man behöver skriva av sig.
För 1 vecka sen mötte jag ett ex som jag är nära vän med. Jag vet att jag kan lita på han o att han alltid har beskyddat mig. Han har sitt ex som under en lång tid har sagt att de är tillsammans men enligt honom är de inte de. Självklart hör jag massa skvaller om henne. Vi har även en lång historia bakom oss. Jag ska alltid få höra allt, om allas liv. På något sätt är de som att jag är mitt punkten "De här måste jag säga till Amanda". Iallafall jag lyssnar inte på allt skvaller o de är självklart jag frågar rakt ut när jag hör nått. Har alltid gjort o kommer alltid göra i allafall om jag känner personen. Den här gången handlade de om 2 väldigt personliga saker som bara for ur mig. Han frågar henne hur de ligger till och Oopss! Nu hamna jag på hennes blogg! Vafaaaan! Jag bryr mig inte om hennes liv, tycker faktiskt inte att de är så intressant o nu verkar hon tro att jag snokar o bryr mig. De enda jag gjorde var att kolla om ryktet stämde.. De är inte mitt fel att allt kommer till mig! Jag är så trött på dessa fjortisfasoner! De är på nått sätt så fort man kommer tillbaka till förorten så dras man tillbaka till fjortisstilen o alla jävla tjaffs... JAG BRYR MIG INTE.. De är inte jag som snackar.. Om de hade varit jag hade jag inte sagt nått till honom om att jag hade hört de här.. O buy the record, jag är glad att jag inte är med honom! Han är ett svin till pojkvän! Så varsågod! Ha honom som knark-styvpappa till din dotter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar