Panik

Jag vet inte vart jag ska börja. Nu är jag faktiskt uppe i högvarv och är sjukt irriterad.
Men orkar och tänker inte skriva om de.
Idag i allafall blev de en promenad längst vattnet ända till rålis där vi mötte upp M. Meningen var att vi skulle gunga och leka i parken med lillan. Men vi han dock endast till gungorna innan jag fick råpanik och bara sprang iväg! M gungande lillan och jag fick också lust så jag satte mig på gungan brevid och M tog fart och gungade mig, enligt mig, alldeles för högt. Kände hur paniken inom mig växa från tårna ända upp till hårsäcken! Jag skrek: Stanna! Sen hoppade jag av tog ut nycklarna och stack. Helt panikslagen och chockad. Jag har aldrig varit rädd för att gunga men de var något som fick mig helt panikslagen! Att tappa kontrollen kanske? Jag har i allafall gungat för sista gången i mitt liv och kommer här med aldrig att besöka rålis igen! INTE KUL!

Sen var vi på möte hos soc. Sista mötet med vuxenenheten. M kommer här med ha kontakt med nån casemanager och träffa honom och prata om allt och inget. Men M känner att han inte vill ha något med soc och göra mer och jag känner väl likadant. De har ju ändå inte hjälpt till så mycket. Mötet gick inte ut på så mycket mer. Ointressant.