Mötet med försörjningsstöd hade gått jätte bra. M hade tagit det lugnt och inte brusat upp. Chefen hade tydligen varit jätte bra och inte försökt köra över M. Hon förklarade att de var tvungen och göra en utredning om fusk men eftersom M inte har fyllt i att vi väntar på pengar från försäkringskassan och pga att papprena blev ifyllt i januari för februari så finns det inget o diskutera om för vi fick reda på och fick pengarna i mars av försäkringskassan. Så man undrar ju vafan vi har för jävla handläggare som ringer och säger att M är polisanmäld!
Gör man så? Ringer en missbrukare som bor på hem och kämpar för att vara både drogfri och laglig på en fredag när familjen är flera min ifrån och ingen o falla på?! Jag är fortfarande fly förbannad för hennes beteende. M hade i allafall fått en ursäkt. Men i nuläget verkade de som att de inte skulle gå så långt som en polisanmälan utan att alla fel låg hos vår handläggare!
Resten av dagen har bestått av ångest o depression. Samt planering! Får inte glömma. Planerar en möhippa, fortfarande, i all detta kaos!
Jag har sovit och legat i sängen med täcket över mig och låtit M tagit hand om lillan.
Jag känner mig fortfarande dålig.
4 kommentarer:
Hej!
Jag förstår att du känner så men se det som något bra! De kanske är den känslan som kommer få dig på fötterna igen. Jag har gått på några co-anon möten och dom har verkligen hjälpt mig! Där insåg jag att jag inte var ensam. Stötta din mamma att fortsätta gå!
Även du kanske lär dig ett o annat när du läser min blogg. Om varför din mamma har reagerat som hon gjort.
Under etiketten "medberoende" har jag skrivit jätte mycket om hur jag känner och har upplevt saker om M's missbruk.
Men diagnosen har väl hjälpt dig också? Har du börja med medicin? M har idag påbörjat medicinering och i nuläget verkar det som att de funkar och han känner inget drog-sug än.
/Mandy
De här med att kolla mobilen är en riktigt jobbig vana att försöka bli av med! Du kanske har läst om mina kliande fingrar om den ligger brevid och jag inte kollar. Det är helt sjuk! Om jag ska vara ärlig kollade jag faktiskt igenom M's mobil här i veckan. De är något jag fortfarande jobbar med att sluta. För dig har du varit ren 10 månader men för en anhörig går man hela tiden och är rädd att missbrukaren ska ta ett återfall. De är nog de din mamma är mest rädd för och därför kan hon inte sluta. De handlar om att släppa kontrollen och ajg tror de är svårare när det kommer till ens barn.
M går inte till ca eller aa. Han tror inte på 12 stegs programmet och tycker att de är för andligt för honom. Hittills har han klarat sig drogfri utan att göra stegen. Han är sjukt motiverad så jag känner mig ändå ganska trygg.
Har du hunnit börja med ritalina? Idag är det M's andra dag med concerta och idag känner han ingenting. De är blivit värre och han är sjukt rastlös. Var de så för dig också från början? Har du provat dig fram i 3 veckor? Ändrat doser osv? Hur tar de på psyket? M klättrar nästan på väggarna här hemma. Har du fortfarande ett drog sug? I såfall har medicinen förvärrat den?
Oj, blev lite mycket frågor här men jag hoppas du svarar! =)
/Mandy
Skicka en kommentar