Rättegång

I morgon ska M ha sin rättegång.

En del av mig vill ringa hans advokat och fråga vilken tid.

Vill jag ens åka dit? Vill jag veta? Är de onödigt vetande?

Fan.. jag hatar mig själv för att jag fortfarande bryr mig. En del av mig tror att jag fortfarande "kan ta hand om honom" - MEDBEROENDE!

Jag ska släppa taget, jag har släppt taget. Men jag bryr mig. Vi har barn ihop. Det är lillans pappa. Jag vill och önskar verkligen att hon ska få växa upp och ha sin pappa. Jag önskar med hela mitt hjärta att den här gången ska han få sin väckarklocka och vilja komma bort från den där skiten! Drogerna har gjort att han har förlorat 2 år av hans dottersliv eller egentligen 2,5 år! Sedan hon föddes! Det är läskigt hur ett ämne kan förstöra en människa så mycket! Hur ett vitt äckligt pulver kan få en människa förlora vetandet om vad som är viktigt i livet! Hur de kan ta över ens egen vilja! Ord kan inte beskriva hur mycket jag hatar hans missbruk eller hans beroende. Det är en skillnad mellan missbruk och beroende. M är beroende, han kan inte komma därifrån.

Tankarna om vi ska åka och hälsa på honom i fängelset snurrar runt i mitt huvud. Ska jag ens låta lillan få gå igenom de? Hon kommer säkert inte komma ihåg men hon kommer knappt ihåg hennes pappa nu! Varför ska jag då åka dit med henne så hon börjar tänka på honom igen!

Jag är stark och jag vet att jag kommer att göra de rätta. De är bara så jobbigt att ha en klump i magen och alla tankar om honom..