VAB

Det tunga lasset av att vara ensamstående mamma.
Jag skulle bara in till jobbet några timmar idag för att gå på några möten men man hinner bara komma till tunnelbanan innan dagis ringer och säger att lillan har jätte ont i örat och bara gråter. I ett desperat läge försöker jag ringa min mamma, som är i Gran Canaria på semester, för att se om hon kan ta lillan. Självklart kommer jag på mig själv innan hon ens hinner svara. Jag han även ringa lillans gudmor innan jag fick gå tillbaka till dagis och hämta henne. De var bara och sätta sig på bussen och åka till vårdcentralen.
Jag hatar de här! Att jag varenda gång ska behöva gå från arbetet! Det är pinsamt juh! Jag började på ett nytt jobb i november och vill inte framstå som någon som vabbar hela tiden! Tänk om M hade kunnat fixat till sitt liv och bara kunna ta henne 2-3 timmar så jag kunde åka in på mina möten! Han är ju inte handlingsförlamad! Bara försvunnen.. men de är väl lika bra..
Jag önskar ändå att han skulle finnas här i sånna lägen. När lillan blir sjuk eller något händer!