Ledsen att jag är så dålig på att uppdatera men har inte haft orken på ett bra tag. Sen känner man sig väl att man har kommit ifrån den här delen av mitt liv.
Men som alla vet så kommer alltid verkligheten i kapp en och man mår dåligt igen.
Sista tiden har jag mått riktigt bra och haft mycket att göra på jobbet. I sommar hade jag en av mina närmsta vänner som bodde hos mig och de har verkligen varit sjukt kul tills hon åkte hem i söndags.
I sommar har både jag o lillan hunnit fyllt år. Jag o M hade väl lite kontakt i början genom telefon sen gjorde jag misstaget och låta han komme förbi o träffa lillan när vi var o bada i en park. Jag frågade henne när jag såg honom om hon ville träffa pappa o sen pekade jag o sa där är han. Hon sprang till honom överlycklig o ropa "pappa!! Pappa!!". Både hon o han var jätte glada o se varandra igen. Han berättade då att han köpt en husvagn som han flyttat in i o försöker ta de lugnt. Men alla vet att husvagn är de sista du bor i innan allt bara faller.. Tog emot sjukt mycke o få höra de. Några dagar senare fyllde lillan år, han ringde inte. Jag fyllde år o ingen signal denna gång heller.
De sista dagarna har de verkligen kännts som att nu ringer telefonen från nån av hans polare o han är död. Jag hatar den här känslan. Får alltid de när de har gått för lång tid efter man såg ett livstecken. Han har inte varit inne på fb heller. Jag ringde hans mobil idag , båda nummrena men avstängd. Ringde 2 av hans andra vänner samma sak o den 3e skicka jag sms till o fortfarande utan svar. Orkar inte bry mig men ändå gör man de. Nu är man väl mer fylld med hat o ilska mot honom än något annat.
I lördags när jag jobba fick jag en riktigt jobbig ångest attack. Jag vet att allt med M ligger i botten o annat som hänt i livet sen att min kompis skulle flytta ut på söndag o de kom upp en annan jobbig sak med min pojkvän. Så nu har jag äntligen tagit kontakt med allmännapsykiatrin o imorgon får jag svar när jag ska dit o träffa läkaren. Nu fan får de vara nog med att gräva ner allt som hänt o inte ta tag o bearbeta de. Visst kan jag hålla huvudet högt o säga att allt är bra men blir de för mycket känsliga problem brister jag.
Jag har en ny pojkvän som jag älskar jätte mycke! Han är en otroligt fin person och har själv barn. Så de känns ändå otroligt bra att han finns vid min sida. Han vet om M och hur han är man han vet inte allt. De är mitt bagage.
Jag fick en fråga tidigare av A om tuttarna.
Jag gjorde både förminskning, lyft och gelehallon. Anledningen för att jag gjorde förminskning var för att jag hade stora bröst innan och som även hängde, därför lyften. Min läkare sa att om man bara gör implantat så kommer de bli som en dubbelficka och hänga. Jag kan tänka mig att de är liknande ingrepp som du får göra. Ett stort och med stora ärr. Förhoppningsvis så bleknar dom bort =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar