God morgon!

Idag blev det inte lika lång sovmorgon som de andra dagarna. Lillan är så glad på morgonen så de gör inte så mycket. Nu sitter hon på täcket på golvet och leker med tiger medans händige manny är på playhouse Disney.

Jag har lagt märke till att det snöar idag! Det är helt vitt ute! Jag som tänkte gå på lång promenad. Nu kommer man säkert dra ut på de.

Ville bara säga att min frukostmacka hade gurka och paprika på sig! Känns lyxigt!

Mat

I morse kändes det som att man gick med ett helt berg på sina axlar. Jag tog mig till söder o mötte upp Veronica. Hämtade M's limpa. Nu har han iallafall cigaretter. Dagen har bestått av bråk o bråk.

När jag stog inne på Vi och skulle handla mat för 100 kr ringde M's mamma. Hon kom o mötte upp mig och betalade all mat! Det blev 3 stora pappkassar! Hur mycket det blev ville jag inte veta. Men nu har vi mat! De började genast kännas bättre!

På måndag har blir det möte med soc på vuxen- familje- försörjningsstöd, frivården och M's kontaktperson på hemmet. Jag vet faktiskt inte om jag vill vara med. Det känns som att jag bara kommer stå och skrika. Alla säger hela tiden: "Vad tänker de med?" "Hur tror dom att ni ska klara er?" m.m. Alla verkar ha förstått våran situation och hur vi har de. Förutom hon på försörjningsstöd. Jag blev så förbannad i dag när pappret kom att jag satt o skrek att jag skulle skjuta henne! Vilket jag inte kommer göra. Men jag har sånna känslor. Hon har suttit och ljugit oss upp i ansiktet "ja, jag förstår de" m.m. Sen sitter hon och skriver i avslaget att vi har pengar när hon har sagt "ja, jag förstår" när jag nämnt att vi inte har pengar.

Avslag

Jag är arg, förbannad och så less!

Idag kom brevet om avslagen. Anledningen: bra ekonomi i juni. Ja, det var juni! 7 månader sen! Nu står man här med 670 kr på kontot och en el-räkning på 1561 och en sjukhusräkning på 310kr. Dessutom inge smör, pålägg, mjölk, frysen tom.. lillan är den enda som har mat.

Jag orkar inte kämpa mer. Dom ser ju bara bakåt hela tiden. De kan gräva hur mycket som helst månader, år tillbaka. Men nu är nu, och nu har vi inte råd med räkningar!

Jag börjar allvarligt tänka på om man ska maila aftonbladet eller nått, insider?

Jag o M har klarat oss genom allt! Hans beroende och missbruk till nu när han bor på behandlinghem. Efter allt som har hänt har vi stått stadigt tillsammans. Vi har kämpat tillsammans trots alla motgångar. Men nu efter allt som har hänt så har vi kommit till den punkten då vi brusar upp mot varandra. Min ilska går ut över honom och pengarfrågan håller på och få oss till ovänner hela tiden. Pengar. Ska det vara de som förstör oss? Inte droger, lögner och svek? Utan pengar?

Debatt - Droger

Jag satt och kollade på debatt tidigare ikväll. Tyvärr såg jag bara slutet. Men tillräckligt för att uppfatta ämnet och skapa mig en åsikt.
Droger.
Droger som vanligt. Jag tror inte folk vet hur vanligt det är. Hur många som använder droger och hur många som har testat. I varje släkt träd finns det minst än som har testat, en som fastnat. Det kan vara alltifrån kokain till smärtstillande som dextrofen, citodon till sömntabletter som rohypnol till zopiklon. Att fastna är lätt och att få utskrivet är ännu lättare.

Kleerup såg speedad ut och tänkte mer än vad han sa. Han fick inte fram mycket men skulle ändå prata. Birgitta Stenberg vill att haschet ska kunna köpas på apotek. I klasserna på högstadiet är det till och med klassensnörd som röker hasch på helgerna. De "coola" tar extacy och blader med andra droger. Knark är acceptabelt bland ungdomar för "alla gör de".
En annan rock stjärna eller vem fan de var som var med på debatt sitter och säger att polisen borde få mer pengar så de kan göra mer rassior. Hur dum i huvet får man fan ta o va?! Vill man knarka så knarkar man. Blir de hårdare på klubbarna och mer span så tar man klubben hem till sig o knarkar öppet! Rassior kommer inte hjälpa. Rassior kommer inte få folk att sluta knarka. Tvärtemot! De kommer göra så att de blir coolare och knarka. Mer spännande!
Ge mer pengar till behandlingshemmen i stället! En behandling kostar 40.000 kr! Ofta är det socialen som betalar dessa behandlingar men de som inte vill gå till socialen då? De knarkar på tills de hamnar i fängelset! "Mer pengar till polisen" de är fan ett skämt!! Ge mer pengar till behandlingar och hjälpa människor som är missbrukare. Inte skälpa dom!

En missbrukare har 4-5 anhöriga. Vart är våran behandling? Vem hjälper oss med vårat medberoende? Ska vi kunna glömma och fortsätta bara så där?

Missförstå mig inte nu. Jag är emot droger. Men jag vet hur vanligt det är och jag vet hur missbrukare tänker. Jag har nämnt det tidigare: Jag har varit där själv. I min omkrets har alla testat droger. I klassen jag gick i när jag gick i 6an knarkar nu nörden och hans kompisar. Jag vet kompisars mammor som "fest knarkar" utan att barnen vet om! Och då är barnen runt 23 år! Jag har suttit med ett ex's mamma i en lägenhet hos en sprutnarkoman som hon sen satt på! Det jag vill komma med de här är att det är vanligare än man tror!

Kungsholmen runt

Det blev en lång promenad som planerat. Gick hela vägen till stadshuset och sen mot fleminggatan. Var ute i 2 timmar så nu känner jag mig duktig!

Andra avenyn är på tv nu.. skriver mer sen..

Dagen

Lillan somnade jätte sent igår! Den blev nästan 23. Men hon vaknade istället vid 9. Hur skönt som helst o få sova ut! Morgonen har annars bestått av ännu mer bråk med socialen. Vår handläggare på försörjningsstöd. Vi fick en check idag med 693 kr. Den tackar vi för! Speciellt när vi har en el räkning på 1561 kr! (Den kommer varje 6:e månad och nu är den här!)
Jag har ingen aning om hur vi ska läsa de här, eller mat frågan och M's beroende av cigaretter och caca cola gör så att pengar frågan inte heller går så bra.
Som tur är har vi Veronica som jobbar på cinderella och handlar cigg billigt! Ska försöka boka in ett möte med henne i morgon.

Lillan sover, M sitter o kollar på discovery och jag bloggar.

Dagens planer: Lång promenad!

Så fort lillan vaknar ska hon få gröt sen ska vi klä på oss, gå till banken o lösa in pengarna, sedan en lång promenad till stan. Kanske. Eller om Therese ringer så kanske de blir en tur till gamla kvarteret.

M har sovit hemma sen fredags nu. Dom ringde från boendet i morse och frågade vart han var. Jag har inte bett M att stanna och jag har inte bett honom åka heller. Egentligen borde jag kanske göra de. Men han har bestämt sig att han ska tillbaka dit idag i allafall.

Fortfarande inge svar

M har struntat att åka tillbaka till boendet. Han har ringt till soc och sagt att han skriver ut sig. Han är hemma och söker jobb. I morgon dras alla räkningar och jag har då 236 kr kvar och handla mat, blöjor, ersättning, tvättlappar, tvättmedel m.m. för. Detta blir en rolig månad! Vi har inte fått tag på vår handläggare på bistånd eller hennes chef. Vår handläggare på vuxen enheten sa att hon på bistånd hade sagt att hyran här hemma var godkänd. Alltså ska vi få hjälp med den. Men till M menade hon hyran på behandlingshemmet.

M har tröttnat helt. Han vill flytta hem. Han säger att han ska åka tillbaka till hemmet i morgon. Han har pratat med dom och de förstår våran situation. Vi måste ju göra så här så att soc förstår att vi eller rättare sagt M menar allvar. Om vi inte får hjälp ekonomiskt måste M börja jobba igen. Eller ska jag lämna lillan till M och hon ska få vara på ett behandlingshem hela dagarna? Så att jag ska börja jobba!

De går inte ihop. Ingen ting. Jag är ganska lugn ändå, egentligen borde man må hur dåligt som helst, men det känns som att på något sätt löser de sig. De gör de alltid. De måste göra de.

Lillan är i allafall lycklig. Hon har både mamma och pappa här. Pappa har busat med henne hela helgen och idag.

Spökbuss

Jag, M o lillan har varit på restaurang o ätit middag med M's (låtsas) pappa. M är uppvuxen med honom och han är lillans farfar, då hennes riktiga farfar gick bort innan hon föddes. Hur som helst var det jätte trevligt. Men det blev rätt sent. Kom hem för inte så länge sen.

Som ni har sett så är de dimma ute. När vi går av bussen vid västerbron är det helt öde. Inga bilar o bara svart o dimma. Vi ska gå över vägen och det är grönt för bilarna och rött för oss. Det är absolut inga bilar på hela bron. M går i allafall. Han står på andra sidan vägen och hackar på mig för att jag inte går över. Det är klart jag inte gör när jag har barnvagnen! Väntar alltid på grönt! Minuterna går och det blir inte grönt. Fortfarande rött och inga bilar!

Så jag for ur mig:
- Men det kan komma en spökbuss!
- Jaha, så en spökbuss bryr sig om trafikregler och stannar vid rött ljus?

Nyckeln sitter i dörren 1

Natten blev som förväntat. De blev missförstånd och bråk redan vid 12 tiden. Jag skickade ett sms till M där jag skrev "Nyckeln sitter i dörren 1". Det jag menade var attt jag lämnar nyckeln i låset kl 1 så han inte kan komma in. Detta sms gjorde hela natten. M tolkade de som att jag lämnade nyckeln i redan då och att jag inte ville att han skulle komma hem och sova hemma. Det jag ville med smset var att han skulle svara i något som: "Jag kommer om 1h eller 2h" och skynda sig hem. Men han svarade inte och jag somnade.
5:50 vaknar jag och sängen är tom! Ännu en gång! Jag for ur sängen och sprang runt i lägenheten panikslagen! Vafan! Han är inte hemma! Jag ringde till hans mobil. Svarar inte. Jag ringde igen, igen och igen. Säkert 10 gånger utan svar. Tankar om sjukhus och polis slog mig. Fan, måste man ringa dit igen och leta honom där. Han hade inte ens svarat på mitt sista sms om att "nyckeln sitter i dörren 1". Jag ringde igen o han svara. Han var i centralen Jag bad han komma hem.
Han var nykter och drogfri. Men de stoppade inte mig. Jag var flyförbannad. Jag hade tagit av mig förlovningsringen och intalat mig att nu är de slut. Han låter inte mig gå igenom de här ännu en gång!
De blev en massa bråk, saker blev sagda och gjorda innan vi kunde prata normalt till varandra.

På ett sätt känns det som att jag har svikit mig själv. Jag har bestämt mig att M får inga mer chanser om han gör något är de över. Men nu kom han hem drogfri och nykter. Han hade druckit endast 1 öl. Han vågade inte komma hem för jag hade sagt till honom innan smset att jag inte ville ha honom hemma om han drack. Men de är inte acceptabelt och komma hem efter 6.
Vi har kommit förlångt för att ge upp nu. Han är fortfarande drogfri och de är de viktigaste.
Vi är fortfarande inte överens om nattens och morgonens bråk..

Nu kan jag inte skriva mer då jag har en dotter som kräver min uppmärksamhet.

Men dramat lever vidare...

Lördag

Idag fick jag sov morgon ända till halv 12! M var hur duktig som helst och gick upp redan vid halv 6 o sen lät han mig sova.

Dagen har bestått av pizza och lost avsnitt. Humöret är väl inte på topp.

M är ute. Hans nya bästis på boendet känner nån som skulle ha fest. Hans nya bästis går på antabus så han får inte dricka. Vilket jag ser som något positivt. Självklart är jag orolig. De är väl inte så konstigt. Jag vill att M ska gå ut o umgås med sina kompisar men alla han har haft tidigare knarkar fortfarande så de är ju bra att han har hittat någon som går igenom samma sak och är ren. Men lika självklart som jag är orolig började jag såklart bråka i sista sekund. Bara för att M är frisk och får hjälp för sin sjukdom betyder inte de att jag är de. Jag är fortfarande medberoende och mitt förtroende för honom är något han kommer få bygga upp. Om han skulle knarka vet han att han förlorar mig och lillan. Men jag tror faktiskt inte att han kommer göra de. De är mer dricka jag är orolig för. Jag sa till honom att om han dricker vill inte jag att han ska komma hem. Jag vill inte ha honom här då. Han får inte dricka mer för familjeenheten och de är något han måste acceptera. Jag hoppas verkligen han sköter sig. Jag har bestämt att jag inte ska ringa och börja bråka med honom. Men jag har hela tiden allt som har hänt förut i tankarna. Han skulle till söder för att hämta pengar av en arbetskamrat och kom inte hem på en hel helg. Han skulle iväg och fixa bilen och kom inte hem på en hel vecka. Så att jag inte litar på honom när han säger att han ska komma hem är nog inte så konstigt. Jag vet att saker och ting är annorlunda nu. Men de är de för honom, inte för mig. De kommer ta tid för mig att lita på honom igen och rädslan att han gör något kommer alltid finnas där!

Ännu en gång bakslag

Dagen började bra! M kom och knackade på dörren redan vid 8 tiden. Lillan blev helt överlycklig! Pappa har kommit! Sedan hoppade jag in i duschen och mötte upp Ivan i stan. Eller först blev det massa missförstånd. Han stog o väntade i fridhemsplan o jag i hötorget. Ivan bjöd på lunch (Gullegris!) o vi pratade massor! O då menar jag massor! Ivan & Susanne är mina 2a halvor! Dom har stått med mig i vått o torrt o alltid funnits där i alla svängar! Hur som helst var de jätte kul o se han igen! När vi var på väg hem så ringde M, ännu ett bakslag! Rättare sagt vi har fått avslag om bidrag. De enda vi får eller M får är fickpengar o sl-kort. Jaha.. hur ska jag då ha råd med räkningar o mat? Något de tydligen inte tänkt på. M är så förbannad att han skakade när han ringde! Han vågade först inte säga vad de var. Han hade bett handläggare ringa mig och berätta för han inte vågade. Men tror du hon ringde? Nej! Jag har ringt alla våra kontakter på både vuxenenheten och familjeenheten. Enda jag fick tag i var vår handläggare på familjeenheten som ligger hemma med halsfluss. De är ju lediga på fredagar. Så de är kul! Nu får man sitta här tills måndag o gå o må dåligt!

Som tur är har jag o M varandra! Vi kämpar tillsammans och vi kommer klara de här! Fast jag har gått in i väggen och orkar ingenting så är de han som tar hand om mig nu! M är helt underbar! Han har förstått allt jag har gjort för honom nu o han säger att han inte vill svika mig genom att börja med droger igen! De är något han inte förstått innan. De är tur att han är så starkt när jag inte är de!

Jag orkar inte skriva mer.

Tack Ivan för att du finns här o orkar med att lyssna!
Du är en sann vän!

Vi 3

Jag bad M sova hemma i natt.
Själviskt?
Ja! Men jag behöver honom.
Nu mår jag redan bättre och har mer engergi!

Bistånd ännu en gång

Nu är bilen ingen huvudvärk längre. M's mamma o hennes man kom o hämtade den igår. Så nu är den äntligen borta!
Igår ringde hon från bistånd o sa att vi inte kommer få bidrag pga mina fonder jag hade i maj förra året. Hon skulle prata med sin chef och hon skulle få göra en bedömning. Jag är så jävla less på de här! Jag sa de att om vi får avslag vill jag ha ett möte med hennes chef! Varför ska vi ha henne som handläggare när hon fan inte vet ett skit och måste gå igenom allt med sina kollegor och chef? Igår var de ett rejält bakslag. Jag orkar inge mer nu. Jag står på gränsen till att ge upp. Skita i allt. Jag orkar inte bråka eller kämpa mer. Jag förstår inte spelar de någon roll vad man har gjort med alla pengar? Om M har knarkat upp dom eller om vi köpt barnvagn, spjälsäng m.m. Spelar de nån roll? De är borta är de inte de som är huvudsaken? Jag ringde M's handläggare på vuxenenheten o sa att han får ringa hennes chef o klara upp de här. Jag orkar inge mer. Igår var jag skit trött redan vid 9. Gick o la mig men somna inte förrän efter 12. Jag fick en panik ångest attack! Jag låg o hyperventilerade o tårarna bara forsade! Jag orkar inge mer! Fattar inte dom att vi kämpar varje dag för att klara oss. M kämpar varje dag för att vara drogfri och jag kämpar varje dag som en ensamstående mamma. De här är de sista jag orkar kämpa för!
Jag har sagt de förr men nu är jag så jävla less!! Nu har de fan gått för långt! Fattar de inte att de kan gräva hur mycket som helst bakåt o se att vi har haft de bra ekonomiskt men de är inte de som är aktuellt nu!!

Varför jag stannat

Läkarbesöket idag gick fort och bra. Efter gick jag från sös ner till Zinkensdamm innan jag mötte upp M. Han hade ett möte med frivården samtidigt som jag var på sjukan. Äntligen har man fått ett bra besked gällande rättegången. Hon på frivården tyckte att vi inte ska gräva ner oss i de här. Att de borde bakas in i andra domen även om de händer nu i efterhand. Hon var gammal och erfaren så hon visste vad hon sa men ändå ska man ju inte förlita sig för mycket på de. Det känns ändå skönt att hon sa så men oron finns självklart där.
Vad skulle hända om M fick ett fängelsestraff på 1 år?

Jag har fått en fråga väldigt många gånger på sista tiden av många olika människor.
Hur orkar jag?
Varför har jag stannat kvar hos honom?
Nu när man vet allt man själv har gått igenom så förstår jag faktiskt inte själv att jag har stannat. Om någon skulle berätta allt som har hänt till mig och sen fråga om jag skulle stanna skulle svaret blivit Nej. Jag skulle aldrig låta en människa göra mig så illa och verkligen få mig gå genom berg o hav, riva alla mina murar och blotta hela mig. Men under den här tiden har man egentligen inte fattat vad de är som har hänt. Mitt liv är som en film. En sån där film som man säger "de där skulle aldrig hända mig". Jag har nog inte själv förstått att jag lever som jag gör än. Det känns inte som på riktigt. När jag pratade med en kompis för någon dag sen kommenterade hon "Och du skrattar åt de här?". Ja, jag vet inte hur jag ska reagera så jag skrattar.
Jag ska även nämna att den starkaste anledningen till att jag har stannat är för att jag älskar honom och jag vet att han kommer förbli nykter! De enda jag vill är att vi ska vara en familj. Trots allt som har hänt har M varit helt underbar mot mig. Han har aldrig med mening skadat mig eller fått mig må dåligt. Trots alla mörka stunder och allt som har hänt har vi haft våra ljusa tider. Han har alltid varit helt underbar mot mig och behandlat mig som en prinsessa. Detta kanske låter som att jag ljuger för mig själv men så är det. Det är M's äventyr då han inte varit hemma som allt har hänt.

Jag har alltid haft mottot allt löser sig. För mig har de alltid gjort de! Jag har bränt mina broar många gånger och gjort saker som det känts att det inte finns någon utväg på men de har alltid löst sig. Förr eller senare blir det bra igen. Det är väl på det sättet jag har klarat av de här. Det löser sig. Men om jag ska vara ärlig så känns det som att nu har det snart kommit till den punkten då sanningen kommer springa ikapp en och denna gång så kommer man inte undan.
Jag kommer ihåg då jag o M hade separerat och han inte bodde här längre. Då han kom och hälsade på lillan, de timmarna han var hemma med oss var vi som en familj, en lycklig familj. Sedan när han åkte blev det som en knytnäveslag i ansiktet. De här är sanningen. Du är själv. Ensamstående. Jag är rädd att samma känsla kommer komma snart med allt som händer runt omkring. Vi är en lycklig familj, just nu. Men snart kommer knytnäveslaget och slår ner en till marken. De är just den här anledningen som får mig tro att han kommer få ett fängelsestraff. Just för att jag ska slås ner till marken. Det känns som att det är ödet. Eller karma för allt dumt jag gjort?

En sten borta!

Efter gårdagens besked har man väl varit allmänt nere. Men de är väl inte så konstigt. M åkte tillbaka till boendet för nästan 2 timmar sen och de känns så äckligt tomt! Lillan ligger o sover o de är helt tyst.
Idag i allafall har vi varit jätte duktiga! Vi tog en lång promenad runt halva Kungsholmen. 1+ grad men ändå så kallt! Stockholms kyla är inge kul! Men det var skönt ändå att gå på lång promenad. Jag har även damsugit hela lägenheten o plockat undan en massa då jag fick ryck igår o skulle pyssla med allt.

Jag har inte så mycket mer o säga. Jag är skit trött o ska kolla på tv nu o sen lägga mig. Imorgon blir de läkarbesök på sös. Ännu en gång. Sen skall de vara slut.

Föresten så fick vi faktiskt ett bra besked idag! M's mamma & sambo ska komma på tisdag och ta bilen! Äntligen! Nu ska jag slippa behöva vända den varenda dag! M har till och med kört med den fram o tillbaka till hemmet. Han har ju inte kvar sitt körkort och så länge vi har bilen så länge kommer han sno nycklarna o köra med den. Så nu blir de jätte bra att hon kommer o hämtar den! En sten borta från mina axlar! Tack!

Ännu en sten!

Det känns som att jag borde skriva ner hur läget ligger till nu men egentligen har jag ingen ork. Igår kändes de som att allt börjar falla på plats och vi fick till och med pengar av soc men de räckte inte mer än till mat och medicin till lillan. Idag fick vi besök av farmor vilket lillan tyckte var jätte roligt. Hon har saknat henne jätte mycket och man såg hur glad hon blev. Men farmor hade med sig post. Och i posten fanns ett brev från solna tingsrätt. Ännu en rättegång som M ska bli dömd för. Dessa punkter är allvarliga än de han har fått innan och nu när han blivit dömd förut så blir straffet hårdare. Ännu en sten som tynger ner en. Jag vill inte ens skriva de men nu finns det en stor chans att han åker in på 1 år i värsta fall. Man ska inte ta ut för mycket i förväg. På måndag ska M ha möte med frivården och på måndag får vi ringa hans advokat och gå igenom allt. Fan! Nu när saker börjar ordna sig och han är ren och behandlingar och utredningar ska börja då kommer de här. Sthlm poliser är fan helt otroliga! De tar över 1 år innan domar o rättegångar ska komma igång. M gjorde en sak i norrland och den rättegången kom igång efter bara någon månad och detta hände efter de här i sthlm. Egentligen borde de ha bakats in i den rättegången. Nu har han blivit dömd till skyddstillsyn och denna dom kan fan sabba allt. Jag vill faktiskt inte tänka mer på de här. Men de kommer jag o göra. Jag kommer ligga vaken nätter nu o bara må dåligt. När ska man få börja leva ett normalt familjeliv? När ska man få kunna lämna allt bakom sig? Varför ska jag hela jävla tiden bli straffad för hans jävla misstag! För de är precis så de känns! De kanske inte borde göra de men de känns som att de är jag som väntar på ett straff. Ett straff som kommer göra så att jag blir ensamstående på heltid! Vad less man blir. Här sitter vi och kämpar för att få ett vanligt familje liv. Att M ska bli drogfri och förbi de. Vi kämpar så att behandlingar ska börja, utredningar. Att vi ska kunna bygga upp en normalvardag! Vi som har kommit så långt och så blir man avhuggen benen igen! FAN! Varför kan inte bara allt komma på en gång! Varför ska de hela tiden komma lite åt gången! Fan ta allt han har gjort på en rättegång och döm honom för allt då! Inte olika saker hela tiden! Fan va less man blir på de här rättsystemet! Ta allt på en gång! De är väl de man ska göra? Men sthlm polisen har så jävla mycket hela tiden att de har inte ens tid på att kolla vad man har för andra saker som väntar. GÖR ERT JOBB RÄTT SÅ MAN KAN TA SITT STRAFF OCH SEN RÄTTA PÅ SIG, INTE SÅ MAN BLIR AVHUGGEN BENEN SÅ FORT MAN HAR KOMMIT NÅGONSTANS!

Älska!

Neejj M är inte rubbad! Jag älskar honom! Han har stått ut med mitt humör hela dagen! Mina utbrott, ett flertal. Han fick mig åka mitt i stan i rusningstrafik. Då är utbrott ett faktum. Men han står ut med mig i allafall! O jag lagade lillans babywalk som M tog sönder i morse.

M

M är rubbad! Han kom nyss hit och nu sitter han o snurrar runt mig på mattan! Vi har en rund matta som jag sitter på framför tvn. Han kommer hit med världens överskotts energi. Och nu har han tagit sönder lillans babywalk.

-Älskling?! Vad är de här för knapp? Ooops!

Nudlar o Hocking

Nu sitter jag här med ett öppet sår på armen! När jag gick från mamma i morse satte jag på ett plåster över brännskadan för en det hade blivit en liten blåsa under natten som hade gått upp så då var de ett litet hörn som var öppet. Men när jag drog bort plåstret så följde huden med!
Så nu sitter jag här o önskar att det ska gå fortare att läka och att det i allafall ska bli en hinna över som skyddar.. Men icke! jag söter i allt och hela tiden.

Var på bvc idag blev ingen odling på lillans öga utan ögondroppar som ska hämtas ut. Men de går ju inte då soc inte har gett en pengar än.. I morgon kommer de in lite gran. Man får prioritera då o lillans medicin går före min mat så de blir väl nudlar o hoocking närmsta tiden för mig.

Ännu mer fighter

Då sitter man hemma hos mamman. Lillan har lekt och dansat, till och med, med mormor hela eftermiddagen. Lkite ledigt har man väl fått men mamma är alltid mamma och hon är väldigt mammig nu.

Vår handledare från soc ringde även idag. Vi faxade massa papper till henne över mina konton och mina fonder. Och nu gräver hon allt vad hon kan och ringer o frågar vad vi har gjort med flera tusen sedan maj. Jaa, jag har försörjt en missbrukare som har pundat upp sin lön och leva kostar. Hon verkar inte fatta nått! Dom har verkligen grävt upp henne direkt från högstadiet. Hon måste kolla allt med sina kollegor och "de här är de mest komplicerade fallet hon har haft". Jaa, sluta gräva upp allt skit och se framåt istället! Varför ska våran ekonomi som vi hade för 1 år sen avgöra hur ekonomin blir nu? De är hon som gör allt komplicerat! Jag faxade henne M's fakturor med räkningar för 52.000 som jag har betalat åsså frågar hon mig vad jag har gjort av med allt? Vad less man blir! Jag blev skitförbannad på henne och skrek till och med. Hon verkar inte fatta hur de är att leva med en missbrukare. Som sagt De kan göra av med mer än 20.000 på några dagar. Hela lönen försvinner direkt när den kommer in. De manipulerar och ljuger. Så fråga mig inte ens varför jag har betalat hans räkningar! Jävla fitta! Jag blir fan fly förbannad!

Brännskada

Då har det gått 4 timmar sen jag brände mig på kaffebryggaren och jag kan nu konstantera att jag har en 2a grads brännskada på armen. Ännu en gång!
De gör piss ont! Jag har blivit expert på de här med brännskador. Har haft allt från 1a gradens till 3e gradens, bränt mig på allt! Kaffebryggare, spisplattor, ugn, plåtar, kastruller, stekpannor, strykjärn.. Allt! U name it!
Faan PISS ONT gör de! Det är igen ide att åka in de enda man kommer få är dextrofen o eventuellt xylocain men de har jag hemma. Allt från förra gången då de blev en 3e gradens på hela handflatan!

Ännu en förlust

Jag fick just ett samtal från min kära kollega! Jag nämnde förut att en vän precis flyttat till E-tuna och nu är det dags för nästa! Sanna ska flytta till Östersund! Först blev jag jätte ledsen för det är hon o jag som härjar på jobbet! Vi är de enda som är unga och hon är en av de som står mig närmast! Hon har kommit in på högskola och ska flytta dit! Så självklart är jag glad för hennes skull! Hon fyller ändå 29 i år så jag förstår henne att hon känner att hon måste plugga vidare! Men de är verkligen en stor förlust för mig! =(

Faaan, jag som var så glad!

Möten & Dröm

Då kanske jag ska bli mer ingående om mötet igår. Alla hade väl något och säga men det kändes som huvudämnet hamna hos bistånds enheten som självklart inte var där! Det känns som att egentligen blev inget bestämt utan allt snurrade runt bara. M ska göra sin adha utredning innan han gör 12 stegs programmet och han kan inte påbörja träningsjobba heller så de krockar. Massa grejjer ska starta men inget som gör de nu. Enda som blev bestämt var väl att M ska få ha permiss under helgerna och blåskontroller varje kväll. (tack vare mig, har inte funderat på om de är bra eller dåligt. Men de är väl bra?)

Igår kändes allt som frågetecken men nu har allt blivit så mycket bättre! Idag var de ännu ett möte med vår handläggare på biståndsenheten, som är ny utbildad, de märker man direkt! Vi hade med oss ekonomichefen på M's boende på mötet. Hon har även jobbat på bistånd och vet vad de handlar om. Det var verkligen tur att hon var med för hon sa till och med åt tjejen (för de är precis vad hon är! Ingen tant!) att hon inte ska gräva för mycket bakåt och om vad som har hänt utan se framåt! För en drogmissbrukare är de inte svårt att 20 000 bara försvinner på några dagar och att hela mitt sparkonto med alla mina pengar är borta! Men de verkade hon inte förstå! Hur som helst ringde hon nyss och vi får pengar redan på fredag! Pengarna är till för M's SL kort och sedan mat åt mig o lillan! De tyckte jag var bra bestämt! Jag nämnde faktiskt att M har snott mat åt henne och åt oss för att vi ska kunna klara oss. Men de ska inte behövas mer!

En annan bra sak: M ringde Magnus Huss mottagningen angående utredningen och nu verkar de som att han kan få påbörja utredning när som helst! Han har varit drogfri så länge som de vill att de ska vara sedan har han påbörjat 2 st utan att slutföra dom sedan efter allt M har gjort och fått "diagnos" för innan verkar de väldigt angeläget att han ska börja så snart som möjligt!


Nu känns det som att saker o ting börjar falla på plats! Jag o M är starkare än någonsin! På tal om de! Nu kom jag på vad jag drömde inatt! Hade nästan önskat att jag inte kom på de! Jag skickade ett argt sms till M kl 5 när jag vaknade av panik!

Jag drömde precis som de har varit förut. Jag var hemma hos min mamma och mina släktingar var där. Jag kommer speciellt ihåg mina kusiner och att vi satt o åt uppe i köket. M hade sagt att han skulle sova hos någon kompis tror jag de var eller om de var så att han skulle komma hur som helst så kommer jag ihåg att jag ringde honom o fråga vart han var. Ett antal gånger. Jag tjatar o de blir bråk. Sen när han kommer så är han helt rikspåtänd. Vi börjar bråka o han får ur sig att han har sovit hos G (som jag vill att han inte ens ska ha kontakt med!). Jag blir förbannad åsså hamnar vi ute i spånga där M var ett antal nätter o mecka på bilen. Då sitter G o hans brud i en bil. Jag står o skriker på M ute på vändplan. De värsta var att jag kände exakt så som jag har känt alla andra gånger. Jag måste lämna honom men jag kan inte, jag vill inte. Jag skriker o slår på honom och känner hur paniken inom mig växer. Tårarna rinner o han har förstört allt igen! Jag kommer ihåg hur jag stog o velade ska jag gå o lämna honom eller ska jag ta med honom hem o förlåta honom. Som tur är vaknade jag!
Gissa hur mitt sms lät till M efter denna dröm. Jag är bara så glad att de var en dröm! Jag skulle aldrig klara av om jag skulle hamna där igen. Då finns det bara en väg o de är utan honom. Men de här är de förflutna och nu är han drogfri! De är de enda som betyder något! Men faaan! Jag vill inte drömma sånna här drömmar mer!!

Gratis Kläder

Trött!

Jag ska väl skriva en rad innan jag går o lägger mig. Jag har varit uppe sen 6 så jag har faktiskt rätt att vara trött!
Mötet idag gick väl bra. Alla hade en del och säga o nu tack vare mig ska M ha blås kontroll varje kväll! Hahahaa.. Jag "råka" nämna alkohol, hur de var me den biten, och allihop sa NEJ. Så nu ska han få blåskontroll varje kväll.. Jag trodde faktiskt att de inte skulle reagera så där men tydligen..
Efter mötet var vi kvar hos M ända till jag skulle åka o träffa Veronica! Äntligen! Ooh, sakna! Jag kom hem vid 6 tiden tror jag de var, heeelt död. Fortfarande helt matt i kroppen. Så nu ska jag faktiskt lägga mig. Skriver kanske mer om mötet i morgon.. I morgon blir det ännu ett möte med en annan enhet på soc.. Dock inte lika tidigt..

God natt!